Mycke snack

– Men ere inte Stefan!
– Nämen halloj!
– Det var verkligen länge sen!
– Eller hur?
– Hur står det till med dig då?
– Jodå, häromdagen så…

Och i linje med Sugbloggens nya hållning att inte slösa med ord, tid eller meningslösa konversationer lämnar vi de lallande dårarna och kliver direkt in i slutet på konversationen.

– Ja det var trevligt det här.
– Precis. Ska vi ta en lunch?
– Vilken trevlig idé!
– Jag ringer i nästa vecka…

Här stannar vi igen. Hela den här posten handlar om just detta. Mycket snack. Liten verkstad. Så fort jag träffar någon på stan jag inte sett på evigheter så tvångshäver jag ur mig avslutningsmeningar liknade “vad sägs om lunch” eller “en bira någongång” alternativa slamkryparen “jag kommer förbi ditt jobb någongång“.

Delar av SugPöbeln® tänker nog “Steffo är en schysst social lirare, tänk vad mum det vore om man hade honom som polare” – och visst undertecknad är generellt soft, förutom den Überhårda kroppsdel som sätter en medelmåttig diamant i skräck. Men alla min uttryck som i den bästa av världar kan misstas för social omsorg är bara egentligen neuroser som inte bottnar i något någonstans. Framför allt inte i intressecentret i mig. I couldnt give a fuck egentligen. Det finns en anledning tilll varför vi inte setts på evigheter. Du eller jag bryr oss inte lika mycket längre. Det som stör mig är detta jävla spel jag gång på gång ger mig in i.

Grrrrrrrrrr…..

Lyssna, nu har jag en dagisfröken jag måste besöka, några trista luncher att genomlida, ett par biraraces, samt ett jävla musiebesök och det gemensamma för dem alla är att jag inte har något emot att genomföra aktivteterna i sig, men varför ska jag måla in mig i hörnet att göra det med kreti jag inte egentligen umgås med?

Gnnnnhh….

Varför säger jag alltid som avslutningsfras ” jag ringer om….lunch, bio, fika” när jag kunde nöjt mig med en loj nickning och ett “vi syns när vi ses”…

Arghhhhhhhhh….

Fan. Jag måste söka för det här eller helt enkelt låta mina avslutningsfraser börja med:

– Eventuellt, kanske, måhända om solen och stjärnorna står rätt samt Peter Parker och Ganesha ger sitt ok den veckan då det infaller två tisdagar i rad så kan vi ta en fika. Endast då ringer jag dig. Ok?
– Öh…
– Bra vi har en deal.
– Men…
– Sorry. Måste rusa.

Andra bloggar om skitsnack, bullshit, sugbloggen, verkstad, snicksnack, oväntade möten