*riiiiing*

– Steff här. Prata om du vill. Jag garanterar inte att jag lyssnar dock.
– Tjena. Det är Lazlo!
– Wsup sucka L? Like Musse Pigg I´m all ears.
– Okej?
– Ja men fattar du inte Musse Pigg är ju bara öron ju.
– Öh…ha ha liksom. Hörru eh…har du och familjen lust att komma över ikväll på middag? Vi står för allt.
– Oj. Det var en kort puck. Det låter trevligt.
– Ja öh…vi tänkte det…
– Det var verkligen länge sedan. Måste kolla med fru Sug.
– Ok. Jag väntar.
– Ja men jag ringer upp om en stund.
– Mja…kan du inte ge besked nu?
– Vadan denna brådska?
– Eh…

Och då insåg jag det. Polaren L ringde inte oss för att de verkligen ville bjuda in oss. De bjöd in oss för att situationen tvingade dem. Om detta inte var en armbågsinbjudning så vet jag inte vad det var. Inbjudan över telefonen kvart över tre en lördagseftermiddag kan inte vara annat än armbåge. En dåligt krökt dessutom.

Herregud! Man har gått och hamnat i backupparet facket. Ni vet det där paret man ringer upp när de man först ringde upp och bjöd in till en trerätters med väldigt kort varsel ställer in av någon anledning. Vi har alla sådana par i vår bekantskapskrets. Däremot visste jag inte att vi alla kunde vara det där paret. Reflexivt så det förslår visade det sig att det är. Fan också. Jag kan höra dialogen framför mig när telefonluren läggs på från samtalet med Par A och då plan B ska rullas ut .

– Ojdå vi har ju en massa mat och vin över. Vad ska vi göra?
– Jag vet vi bjuder över sugarna!
– Sugarna? Har vi verkligen inga andra alternativ?
– Vadå då?
– Han är ju så jävla krystad, höhö och hehe om allt.
– Han är väl rätt skojig.
– Skojar du? Skämt som är skämda när de levereras och sen ska vi inte snacka om hur han attackerar BiB:en. Som om den var en fiende liksom.
– Ja men så farlig är han väl inte.
– Om det inte vore för frugan som höll ned honom en smula i tempo skulle man tro att man fastnat i dimensionen där allt går i överapid.
– Vi kan skita i dom och sitta och kolla på varandra istället.
– Hu
– Precis

Och det är just nog detta som är det värsta. Man kommer inte upp på bjudlistan förrän alla alternativ är värre. Inte pest eller kolera utan pest OCH kolera. Och i valet mellan att nödgas sitta och titta på varandra en hel lördagskväll när hela veckan har gått i hoppets tecken att deras modellpar som skulle komma över och dra anektoder om parisresan, skvallra lite om andra heta par i kretsen plötsligt hoppar av eller bjuda in det där lite sämre paret – är alternativ paret från hell ett bättre alternativ. Paret som spelar i liga B. Som drar anekdoter om husvagnsresan och som skvallrar om trista par utanför ens krets.

Den enda trösten är väl att eftersom Lazlo verkar vilja ha besked omedelbart så ligger det minst ett par till längre ned på den sociala varböldslistan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,