-Vad håller du på med, hörde jag frugan muttra bakom den stängda dörr jag precis hade barrikaderat mig.
– Vänta det här blir skitkul, sa jag. Ha tålamod!
– Men vi skulle ju fredagsmysa!
– Ja ja, ta en klunk till av Sangioveset så länge. Jag kommer strax. Jag arbetar!
– Nu! En fredagskväll!
– Låtmejva!

Vad nu? Vad är jag up to? Jobbar en fredagskväll? Jo serni, vi hade slötittat på Ugglas nu-ska-vi-reta-upp-svenska-folket galna show och när han träfffade på freaket som skulle lära honom att buktala så var det som om någonting plötsligt sjöng till i huvudet på undertecknad. Här skulle fredagsmysroas medelst enkel buktaleri.

Och som den artist jag är ut i fingerspetsarna så gör jag inget utan att ha repeterat ordentligt innan. Vem fan vill ge sig ut på scenen och vara förlorad till improvisationen och adhocens stressande värld? Inte jag inte! Jag är en man som känner mig som tryggast om jag har ett manus att luta mig emot. Nu var det inte tänkt att jag skulle författa ihop ett tjockt manus med dialog, scener och bjäfs utan bara testa att tala med öppen respektive stängd mun och olika röstlägen. A och O inom buktaleri. För sådant krävs det enskildhet, fokus, käftkontroll och en defragmenterad personlighet.

Jag hittade en ensam trasig strumpa i byrålådan som jag trädde över högerhanden. Och så började jag.

– Hej!

Jag vet att det var lite trevande men det är inte varenda dag man ställer sig och snackar med en strumpa trädd över handen. Den inbjöd liksom inte till någonting alls. Jag var tvungen att komma i stämning och bestämde mig för att döpa strumpan till Lästen. Personifiera strumpan. Metodakting i dess ädlaste form. Jag försökte föreställa mig hur jag skulle prata om jag var en strumpa trädd över en salongsberusad galnings högerhand en fredagskväll. Inspirationen flödade och med stängd mun och förställd röst som vagt påminde om Robert Aschberg driven på en rejäl laddning helium kom det:

Hej? Hej på dig själv. Är det så du raggar brudar? Med mesiga “hej”? Fan och så har jag hål i huvudet också! Vad är grejjen med att du jämt med dina naglar ska sprätta upp oss strumpor? Om du bara visste hur det snackas i byrålådan! Jävla looser!

Det här var kanske inte riktigt det jag hade väntat mig vilket resulterade i ett:

– Öh…?
– Du och dina “öh”. Kom igen har du inga bättre ljud för dig? Är det för avancerat för dig med flerstaviga ord?
– Hörru!
– Hörru på dig själv! Och full är du också! Dricka Singiovese på fredagskvällar. Kan man bli mer patetisk än så? Och jag slår vad om att det är samma bagvin som ni öppnade för tre veckor sedan.
– Men va fan! Vad har du för problem, sa jag irriterat.

Jag hade förväntat mig att jag skulle vara en skicklig buktalare. Inget jag gör gör jag halvdant. Inte ens när jag delar en limpa i två halvor blir det halvdant. Men att den buktalande motparten aka strumpan aka Lästen skulle vara en sur jävel var oväntat. Sitta på min hand och dissa mig. I mitt eget hem dessutom. Maken till fräckhet finns inte ens i uppslagsböckerna. Tro mig jag har researchat på det.

Jo du! Det ska jag tala om för dig. Jag har förlorat min andra hälft, har en massa jävla hål, är luddig som fan och så förnedrar du mig med att peta upp mig på handen och förväntar dig att jag ska vara en tyst strumpa. En som man kan trampa på. Glöm det! Ville du ha en soft jävel kunde du trätt på en socka. Jag är av hårdare virke men tydligen inte hårdare än dina jävla naglar. Är det kevlarförstärkta eller?

Jag så rött. Mest för att jag petat i mig en halv fla…eh…bag in the box eller ja… en halv av en halv av en halv. Strumplästjävlen hade rätt i att vi hade öppnat den för tre veckor sedan och vi hade precis kramat ur påsen på dess sista dyrbara droppar. Men nog om vinet. Jag såg rött. Och är det så konstigt egentligen? Jag hade glatt låst in mig i arbetsrummet med en strumpa för att träna upp mig till helgens underhållning no:1, för att inte säga vilken succé jag skulle göra på personalfesten och så kom jag i konflikt med strumpan inom loppet av en fras. Jag har haft raggförsök som havererat nästan lika snabbt. Och som sugholicdelen av bloggvärlden är medveten om; jag tar inte skit från någon. I alla fall inte en ful strumpa.

Så jag sopade till honom. Eller jag försökte. Min vänsterhand gled graciöst förbi. Först trodde jag att jag var för full så jag försökte igen och såg till min förvåning hur vänsterhanden från knuten-näve-läge slirade upp bredvid strumpan på högerhand med ett fult vuxet pekande långfinger åt mitt håll till.

– Ha. Trdodde du att du kunde sopa till mig eller, sa Lästen.
– Va fan! Hörru vrålade jag åt vänsterhanden. Vad håller du på med? Du ska sopa till honom, sa jag och pekade med…öh hakan.
– Pft! Glöm det. Slåss du med en hand så slåss du med bägge händerna.
– Jävla svartfot!

Nerifrån hör jag “Heeey blanda inte in oss i detta. Den här fighten får du ta hand om själv”.

Ja eftersom händerna hade klinchat emot mig själv och fötterna stod iskallt och betraktade spektaklet kunde jag bara gör en sak och kastade mig över högerhanden.

– Omnff!! Va i helvete gör du?, hörde jag Lästen mumla, när vi i en liten hög dunsade ned på golvet.
– Lär dig en läxa, sa jag och körde en dansk skalle på honom.

Jag duckade skickligt åt sidan när högerhanden kom farandes för att bitschslappa mig i ansiktet och bet den över knogen.

– Aj!
– Så går det, sa jag med en munfull bit skinn i käften.
– Fy så fegt att bitas!
– Kom hit bara om du vågar, sa jag och spottade föraktfullt ut den döda hudfliken på mattan.

Högerhanden under mig försökte kittla mig men som väl är har jag ett skyddande lager späck som inte vidarebefodrar många känslor. Eller för den delen heller närkontakt av något föremål. Jag kan faktiskt ligga i en isvak i timtal. En kittling ska ha bra jävla mycket muskler för att påverka mig. Kanske kunde en retfull grävskopa kittla mig till någon form av sävlig reaktion men en luddig strumpa? Glöm det.

Men lägg av, mumlade strumpan under mig. Tar man till nävarna är man en förlorare i alla fall.
– Verkar jag ta till nävarna eller?, sa jag och körde upp hakan i handflatan.
– Men för fan!
– Där har du för vindissningen, och det där är för nagelsågningen.

Där låg vi i en liten hög brottandes. Hela tiden med olika röster. Methodacting som fan. Och så plötsligt kände jag att någon stod och tittade på oss. Jag vände mig om och såg en bister fru stå med armarna i kors.

– Och vad är det nu då, sade hon trött
– Men va fan. Det var han som började, sa jag och pekade på Lästen.
– Det var det inte alls, sa han. Du e full.
– Det är jag inte alls! Och vem sa “jävla looser” då?
– Det är bara ett uttryck och inget bokstavligt menat. Du tar åt dig för att du är så packad.
– Lägg av. Jag är inte full.
– Säg sex sexiga sjötungor.
– Vischt som om det finsh secx..sexig sho..sjö..äh. Fuck you!
– Sluddrarn har talat.
– Jag schlludr…

Frugan klev in. Slet av strumpan från min hand och sa. Nu lägger du av. Skaka hand med dig själv, stäng av den där konstiga rösten och mys med mig istället. Och bara så du vet, du kan inte buktala. Det är inte meningen att man bara ska ändra röstläge. Läpparna ska inte röra på sig. Det är det hela illusionen handlar om.

– Men…
– Inga men! Och det kan inte finnas många varelser i Universum som kommer i konflikt med sin taffligt buktalandes hand heller.
– Det var han som började.
– Jaja! Släpp det! Är du medveten om att du blöder på vänsterhanden?
– Öh…

Andra bloggar om , , , , , , , ,

29 Replies to “Buksnackar skit”

  1. Tant Rasch Jag hoppas det. Att jag var en smula våt i sinnet av vinet får väl anses innebära att i vått och torrt klausulen kickar in 😉

  2. Jag funderade mest på om frugan lyckades få högerhanden att spela nice när ni väl myste eller om det var vänsterhanden som fick kliva in och vara snäll 😀

  3. “- Jävla svartfot!

    Nerifrån hör jag “Heeey blanda inte in oss i detta. Den här fighten får du ta hand om själv”.”

    HAHAHAHAHAHA!

  4. Nini Händer? När man har en annan fin kroppsdel som tillika alltid är BEREDD, RAK I RYGGEN och en HÅRDHET som skulle kunna tälja i diamanter?

    *pft*…händer???

    Mr.M De var en aningens smutsiga så det var nog därför de tog åt sig 🙂

  5. *försöker föreställa mig dig ligga på golvet och bråka med dig själv med omväxlande normal eller förställd röst som vagt påminde om Robert Aschberg driven på en rejäl laddning helium*… *hittar inte numret till nån psykmottagning*…
    😀

    Dessa lite mer actionfyllda berättelser skulle nog kunna passa i nån skruvad komedi.

    Andreas’s last blog post..Snålbloggar’n svarar

  6. Hahahaha sjukt kul. Fick ihop det bra på ett antal ställen.
    Tycker frugan din begränsar din konstnärliga frihet lite väl hårt. Sen är det svårt att vara arg när de vill mysa.
    Ha en bra måndag kväll!

    beerbelly’s last blog post..Kenta

  7. Nästa gång vi ses på stan ska jag locka dina händer och fötter med lukruativa kontrakt hos mig istället, så här roligt får man ju inte ha utan att betala för sig, och med “sig” menar jag “till mig”.

    See ya on the flipside, soon-to-be-paraplegic! Boyaaaah!

    drf’s last blog post..Som en gummiboll..

  8. Ha, ha, ha!
    Mina arbetskamrater på redaktionen tror inte jag är klok. Stod o skrattande o slog mig på knäna när jag läste.
    Stefan, ha, ha, buktalar, ha, ha, frugan, ha, ha.
    Och det bästa: FREDAGSMYSROA!!!
    Usch, ha, ha. Mycket Sangiovese innan man kommer på att roa med buktaleri!

    Mina kollegor bara skakade på huvudet och bekräftade det dom redan anser dom vet – Åsa är psykiskt störd.
    Ha, ha igen.
    Keep it up så jag, aka störd, har något att skratta åt.

  9. Nini Painriche it is. Betoning på Pain och Rich!

    😎

    Andreas Komedi? Med Eva Rydberg i huvudrollen då. På en sommarteater annars får det va. Jag tror att Eva skulle göra mig fett bra 🙂

    BB Man tackar! Själv är jag mest nöjd med passagen till avslutet. Allt annat känns bara som en lång transportsträcka…

    drf Jösses! Du tappade bort mig bland alla migs och dig där. Få som klarar det. 🙂

  10. Åsa Va fan kunde du inte kommenterat en nanosekund innan så jag kunde packa ihop detta med de andra ovan.

    *muttrar och slår surt på tangentbordet*

    Så här är det. Det är dina kollegor som är störda inte du. Du lider av en lätt släng av sugoholicen™, åtgärdas medelst en klunk av något med sug i. Kollegorna däremot har förmodligen raka dnasträngar och inte som vi andra något skruvade. Endast då ser man det briljanta i att fredagsmysroa med en stabil sangiovese innanför strumplästen.

    tack btw 🙂

  11. En Pain Riche!??!
    *asg*

    Säg som det är, du har ett sunkigt jäkla korvbröd i byxorna. Ser fin och fluffig ut men så fort man tar den i mun så blir den alldeles platt och liten. 😉

  12. På en sommarteater… är du inte riktigt frisk? jag tänkte mig mer ett slumpmässigt klipp som egentligen inte har med storyn att göra a la scary movie eller nått. möjligen är det lite [kommer inte på vad han heter] över det hela också. 😛

    Andreas’s last blog post..Snålbloggar’n svarar

  13. Ahhaaa! Visste att det var genetiskt betingat. Älskar mina skruvade strängar. Må dom aldrig rakna!

    Om jag nu bara har en lätt släng av *scrollade upp för att kolla vad jag har* sugoholicen TM (shit, kunde inte göra snygg-märket som du gjorde det…) – undrar jag hur ett svårt insjuknande i densamma yttrar sig? Det är då det blir sirener, blåljus och strama band runt kroppen, eller?
    😉

  14. aku visst e den. synd bara att det är fru sug som upphovat den frasen. det enda jag kan stoltsera med är ohemul.

    Raggoparden Jag har alla vänner jag behöver inom mig. Bara senast idag fikade jag med mig själv och berättade historer jag aldrig hade hört förut. Du skulle sett va jag garvade…

    Nini Nu ska vi inte snacka om dina mardrömmar. Jag berättar min verklighestbild som är förankr…hell … cementerad i klar dokumenterad fakta. Pain it is!!!

    Mången dam har “oo…” när jag sagt “step back, Space is of essence now. Back back…way back!I´m gonna land a boaconstrictor kind of thing and you better believe your eyes ´cause they ai´nt gonna lie now…will they?”

    😎

    Andreas Sommarteater. Annars får det va! Punkt och slut 😉

    Åsashhhhh….vi kallar dem fina blinkande lampor, roliga ljud och kroppsnära kläder

    🙂

  15. Vad händer om jag säger upp mig själv?

    Om du slutar ditt arbete på egen begäran får du normalt ingen ersättning genom inkomstförsäkring. I fall där (Arbetslöshetskassa) anser att du har godtagbart skäl kan ersättning ändå utbetalas från inkomstförsäkring. Exempel på godtagbart skäl är om företaget flyttar till annan ort och det inte är möjligt att pendla till och från arbetet.

    bushra khadum’s last blog post..Gröna Bussen

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *