Med tanke på att undertecknad har den tekniska knowhowen och tillika även möjligheten att publicera vad skit som helst är det ett under, nej för i helvete, mirakel menar jag ju, att ni inte fått ta del av allt som pockar på uppmärksamhet i bakhuvudet på mig. Jag tar mitt ansvar gentemot er läsare på allvar.

Moses viftade undan lite vatten och creddas för det för all jävla evighet, medan en annan med tänder och tår kämpar emot en miljon meningslösa berättelser. Det mina vänner är kreddvärt. Moses! Bah!

Kan jag få ett “hejja Steffe friskt humör som censurerar det som bör!”?

Jag gjorde en magnetröntgen häromdagen eftersom jag hade samlat ihop tillräckligt många cooppoäng och därför fick det gratis, och det visade sig att läkarna hade hittat ett oroligt område i bakhjärnan som de inte kunde sätta fingret på vad det var. Jag förklarade för läkarteamet att varje gång jag ska skriva en bloggpost så är det som om det blir lite varmt där. Vi kom fram till, de i sina vita rockar och jag i den där fula gröna stassen med öppet baktill att det måste vara mitt kreativa centrum.

En parantes. Jag fattar inte varför jag ska ligga och visa röven när det är huvudet de ska undersöka. Det måste vara en läkarfetisch att tvinga in alla i den fula dressen. Kontrollbehov av det anala slaget.

Nåväl…var var jag…ja det där med att det blir en värmeutveckling i bakhuvudet. Jag ser skitrolig ut när jag bloggar med vått hår har frugan sagt. Det börjar liksom ånga därbak och när jag har en hastighet av trehundra ord i sekunden då börjar brandlarmet att harkla sig. Det har sitt ursprung i att det är en samling konstiga historier som börjar vrida och röra på sig. Givetvis har de alla en historia att berätta och vill bli nästa publicerade. De har alla olika argument till varför just de ska bli valda.

En läkare menade på att där vanligtvis håller sådant som hyfs, manér och god ton till. När jag förklarade att jag hade valt bort sådant bjäfs så tittade de menande på varandra. Kanske hade min högst frivililga höga prut som fick bakstycket på dressen jag hade att fladdra till något med det att göra. Vad få vet är att det förpliktar att vara ohyfsad och att social inkompetens är något man får jobba som fan för. En ljudlig mök i ett stramt sällskap är en promenad på gatan.

Så här går en vanlig skriva en ny bloggpost-session till.

– Berätta mig!
– Glöm det du är bara en everydaystory. Vem fan vill läsa om en vanlig vardag? Alla har sina egna jävla vardagar, vill man då få sig en dos av någon annans meningslösa jävla dag? Skulle inte tro det! NEXT!
– Men jag då, säger en historia jag läst hos Mikebike.
– Nä hä du. Du e inte ens min. Fan tror du inte att Mike skulle känna igen dig? Och vem fan släppte in dig i mitt huvud? NEXT!
– Ja men men mig då, säger en trist sak.
– En tråkig historia. Vem fan vill läsa sånt? NEXT!
– Eller mig, kolla här “två tomater gick…
– En satans tomathistoria. Gääääsp! Vadå blev en ketchup eller? NEXT!
– Piikaliamälli hisisttorati laakko ismaat ekk…
– Va! Du e ju en finsk historia. Tror du att jag fattar något? Det här är inte suugbloggiinen.fi. Satana! SEURAAVA!
– Tjena, jag har grej här “det var en mörk och stormig natt…”
– Vafan tror du att det här är Snobben eller? NEXT!
– Hallå i stugan! Hallå. Här! Jag då? “SL-kontrollanterna jaktinstinkt …
– Hörru du e ju redan publicerad! Visserligen en smula amusant men va fan…man kan väl för fan inte berätta samma historia flera gånger. Vadå står det återvinningsbloggen här eller? NEXT!

Och det värsta är att samma jävla historier som igår inte fick chansen kommer att imorgon krypa fram vridandes sina händer, bedjandes blickar, en del till och med ned på knä och be att få en chans. Hade jag haft idoljurykompetens hade jag släppt fram vad skit som helst…

Men de ska veta att inget publiceras på Sugbloggen® utan att ha genomgått en hård kritisk gransknig där story, body, reaktionsframkallande effekt mätts och stötts…och tyvärr är många för tunna, ointressanta och en del har alldeles för mycket gäspindikator i sig. Men några behöver bara växa till sig så…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

12 Replies to “Historien om historiernas kamp…”

  1. Allvarligt, tror du att jag lämnar bloggen helt utan övervakning?? Jag har dig på film när du snor mitt inlägg om pensionärerna! Samma sekund som du klippte snubbeltråden med dina fummelfötter så direktfeedades det till min telefon! Lessen grabben, men insatsstyrkan kommer slå ner din ytterdörr när. som. helst!!

    😎

  2. “en smula amusant”… underdrifter är fan roligare än överdrifter.

    själv är det största problemet att idéerna dyker upp när jag antingen inte har tid att skriva eller när jag absolut inte kan. Typ när jag sitter och skiter och det är minst 20 minuter innan jag vågar lämna dasset. När jag väl får tillfälle att skriva har mitt medvetande vattnat ur idén så pass att det bara finns några torra flagor kvar. (men… det kan man ju skriva nått kul om…)

    bra skrivet btw. instämmer om den friska tumören.

  3. Det verkar ytterst allvarligt det där. Bara en tidsfråga innan de där stories..arna???..börjar slåss i skallen på dig. Kanske är det också vad som redan hänt med tanke på värmeutvecklingen.
    Det är mycket bättre att vara så enkelspårig och trög som jag, tror jag. Med gapande mun skriver man bara vad skit som helst. Bafatt.

  4. mymlan heja heja!!!

    Nini Är det något speciellt du tänker på? Fan min raderaknapp är utsliten. Det är storisar om sex, samlevnad och recept som är orsakerna till det. Transstorisarna har jag på en annan site…du vet en hemlig som bara jag känner till för jag vill ju inte att alla…

    🙂

    beerbelly igår vart jag attackerad av en historia som kommer inom kort. Cykelhjälm säger jag bara. Jag som inte ens cyklar…

    Mr Blues Asch då. Ord är bara en massa tecken sammansatta till ett flöde. Det är flödena som är svåra…

    tack btw 😉

    Nini – på konferens! Historien är nu min. MIN I SAY! Bevisa att jag snott det från dig…

    mohahahaha

    Andreas I know the feeling. Jag skulle kunna krysta ur mig skitsköna historier när jag muggar (kolla ett eget verb!), men med tanke på att bägge händerna kramaktigt knyts med jämna mellanrum är det skitsvårt. Jag har valt att skita i att skriva historier när jag skiter.

    hohoho

    Raggoparden
    *viskar*

    – nini inte nina. du kan få ett ont öga av fröken nini om du kallar henne för nina. Nina är fint för all del men inget som passar vår nini. Säg efter mig…Nini
    – nina
    – nej nini
    – ni
    – bra men bättre kan du försök igen
    – nin
    – och så ett litet i på slutet
    – i
    – Jaaaa! säg nu allt i ett svep
    – säg nu allt i..
    – nej inte det. utan nini
    – ah…nini

    *applåderar*

    Lussan Den gapande munnnen kickar bara igång när jag hör något som chockar mig. Jag har försökt mana fram den men si de går icke. Bara när kexchoklad utlovas…

    välkommen hit btw

    Raggoparden
    Alla vägar leder till Sugbloggen. Trodde det var en allämnt känd sanning i bloggovärlden 🙂

  5. Klart som fan jag kan bevisa att det är mitt inlägg! För det första så är den röda tråden i inlägget inte röd, den är silver och ligger så djupt inflätad att du inte kan dra bort den. På den tråden står det “Property of Nini” om man kollar jääävligt noga.

    För det andra har jag besudlat inlägget med min DNA. Tänker inte säga hur, men du kanske vill tvätta händerna innan du gör nåt annat.

    För det tredje så ser du, om du vänder på inlägget och kollar undersidan, att det står “Made by Nini – The one and best” där. Ser du? Mitt i eldsflammorna? Juuust det! Mitt inlägg alltså…

    Tss “du kan inte bevisa…” Snacka om att skita i fel skåp.

    Nini-med-I-hemma-igen’s last blog post..Sammanfattning: Konferensen

  6. hejja Steffe friskt humör som censurerar det som bör

    Säga vad man vill men ett gott skratt kommer jag mer än ofta härifrån med =)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *