Jag tittade honom djupt i ögonen och svor som fasen
“pucko, myskoxehjärna jävla såskopp….”
…givetvis i det tysta. I mitt inre. Hade jag accentruerat allt ovanstående med läpprörelser och ljud hade jag nog dött. Man e väl inte dum. Jag vann en inre seger.
Han mullrade:
– va fan glor ‘ru på
– oh nej inget, sa jag och tittade åt sidan
– bäst för dig
Vilket innebar att jag fortsatte mina hårda tankar om hans ursprung, familjehistoria som innehöll något om att mamma o pappa förmodligen är syskon och att dna-uppsättningen är spikrak.
Allt detta bara för att han trängde sig före mig i kön. Och var huvudet och en biceps större än mig. Jag hatar fajter som jag vet att jag kommer att förlora om jag ger mig in i dem. Bäst att var tyst då. Måste bara lära mig att inte kasta så ljungande blickar.
Koolll att bara gnälla kan väl gnälla på att det finns haja!!!tjo
Soulis visst e de cool att ara gnälla. det finns så många glad livsbejakande jävlar så lite balans är på sin plats. lite ying och yang liksom.
🙂
Skön humor!
Man ska fan inte nöja sig med att vara tacksam, mer “nä nu jävlar” åt folket.
lubella Tacksamhet är för fegisar. Ödmjukhet för mjuka mesiga jävlar.
🙂