Joggaren

att springa. för nöjes skull. är det friskt? vittnar det om en hjärna som inser att vi lever i ett 2000-tal? att det finns få anledningar att kuta? en är i alla fall för livet.

och hur snabbt måste du kuta för att hinna ifrån en magumkula? hur snabbt måste du kuta för att hinna undan v70 som kommer i full karriär? jävligt snabbt. hjälper då vardagskutandet i skogen för detta? idontthinkso.

och sedan har vi all buggs som kroppen håller på med under själva aktiviteten. höftböjarkulan som börjar gnissla. hålfötter som ger sig till känna. och så den där konstiga värken i sidan

– wtf. varför gör det ont i sidan
– tjena i stugan. läget
– vem fan e du
– du kan kalla mig håll
– håll? vad är det för ett jävla namn
– håll i dig
– stick iväg
– nä du. jag kommer att haka på de nämsta 5 kilometrarna

och även om du fintar medelst stopp mitt i steget, så att hållet snubblar och skrapar upp både handflata och knäna är det slugt som fan. väntar bara på minsta hastiga kroppsrörlse så kommer det tillbaka.

svetten sen? det rinner och plaskar och klibbar “att du svettas är bara kroppens signal att du förbränner fett” säger någon hurtfrisk jävla dåre som frossat lite väl mycket i hälsofiskvårdsmanualen. jag säger: att jag svettas är bara min kropps metod att berätta för mig att nu får det ta mig fan vara nog, varför duschade vi imorse om du i alla fall visste att vi skulle hänga i det här gudsförgätna elljuspåret, och varför dröjjer du med att dela med dig av kexchokladen som jag vet att du gömmer i innerfickan?

och skavsåren. vad är det för ett jävla påfund? man kan ta en käftsmäll, ramla ned för skatteskrapan utan att få minsta skråma, bli sågad itu och få ens arbetsdag ifrågasatt av sin chef men ett litet skrapande på samma punkt i mer än fem minuter och kroppen signalerar skador av fjärde graden. vad är det för fel på proportionerna?

va! e klockan redan halv nie?

shiit måste kuta.

senare!