– Hälsovaldsmyndigheten tillåta inta man ta med sig i låda härifra!

Kan den sugande ursäkten bero på att de återanvänder friska, oskadade kycklingbitar i grytan. Kostnadsmedvetande på avancerad nivå. Om inte av ekonomisk karaktär så moralisk sådan. Varför slakta mer kycklingar än nödvändigt liksom? Och det nästa kund inte vet om vandringsvägen som de övermöra bitarna i hans gryta genomfört som är i klass med de indokinesiska folkvandringarna lider han inte utav.

Jag tittade på honom som om han precis hade erbjudit sig att plocka fram en kanin ur mina öron. Och inte vilken kanin som helst utan en modern stadskanin som inte backar för några helljus inte.

– Va?
– Nej inte tillåta doggibag!
– Varför inte?
– Halsavaldsmyndighten inte tillåta!
– Men att jag kan äta det här är det inga problem med menar du?
– Ja lelger i svälja!
– Svälja?
– Svälja!
– Som i svälja mat?
– Nej som i svälja fostelland!
– Ahh…Sveeeerigeee
– Ja sa ju da!
– Ja men vafan. Det är min mat. Jag har betalat för det men jag orkar inte äta upp och vill ta med mig halva maten hem i en påse och du säger att hälsovårdsmyndigheten inte tillåter det.
– Plecis!

Jag synade honom igen. Detta var en snubbe som inte skulle ge med sig. Jag förstod att han väntade på att jag skulle ge upp och lämna ifrån mig den halva portion som jag inte fick ta med mig. Och att han redan hade de kunder som skulle få mina rester i åtanke. De hade precis kommit in och satt sig ned. Typiska kyckling i sås med bambuskott beställare. Jag känner igen beställarbröder på den milda blicken. Men tji fick han. Alltså servitören. Det har var långt innan jag blev Sugstefan med hela svenska folket, men i min värld var jag sugande som kund redan i alla fall och mer behövdes inte.

– Ok!
– Du faldig. Jag duka av? Ok?
– Vänta lite, sa jag

…och…

…sög tag i sojasåsen och hällde en anselig mängd sojasås för att toppa det med sambal på den orörda kycklinggrytan och råkade stänka lite på riset.

– Om inte jag får ta med mig maten hem, ska inte någon annan få mina sorliga rester, sa jag kastade en hundring på bordet och gick ut.

Jävla skitställe!

10 Replies to “Historien om matlådan…”

  1. Samson Samson, min vän jag mår hur bra som helst. Inga problem där inte. Som tur är finns ju denna plattform för mig att pysa ut mina vardagsirritaioner på – detta är en garant att du inte kommer att få se ett löp på stan ” galen ung man sköt ned allt och alla. Allt suger var det sista han sa innan han sprängde KTH i luften”

    😉

    SixesAndSevens du får leta efter någon som suger bättre än undertecknad 😉

    danne Danne, tare lungt nu så höres vi om några dagar

  2. säg inte sådär, nu kommer jag aldrig att kunna äta ute utan att fundera på var min kyckling har varit innan. eller hos vem, rättare sagt. dammit!

  3. Hur vanlig förekommande är det att mat som inte äts upp går i retur till nästa lämpliga gäst??? Har bara hört talas om det vid ett tillfälle, en krog som nu bytt namn ett antal gånger…

  4. Antira jag säger inte så…jag påstår så…thihi

    btw kolla vad nini säger

    Nini jag har oxå jobbat i rest. fyfan vicke slit! respekt till alla restarbetare!

    sir realistic du ser…vid ett tillfälle redan.och de byter namna hela tiden.det är ett tecken om inte annat

    😉

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *