Tygservetter på restaurang

Är det bara jag som innerligt hoppas att de inte har lika rikt innehåll som Arthur Dents handuk på hans viftningar i universum? Att de inte är det en miljard olika skumma varelser kallar hemma.

Kalla mig bortskämd, miljöfientlig eller bakteriefobiker, men känns det 2000-tal att torka munnen med en servett som 4000 personer innan mig har torkat sig om läppen med? Eller snutit den krokliknade utväxt vi kalla näsa? Och hur vet jag att en av dessa personer inte är någon som jag innerligt avskyr? Sannolikheten att det ska vara …öh Fabbe till exempel är ju befintlig. En idiot som jag gärna skulle ge en dansk skalle så att han skulle tro att han var norsk.

Och vad i består det “fina” i att erbjuda återanvända jävla tyglappar. Att de har en snygg söm och ett fruktansvärt fult emblem gör ju inte saken bättre. Någon annan har ju redan använt den.

Och vad är det som säger att just den servett jag använder inte låg på golvet några kvällar innan, under bordet tills städaren hittade den då restaurangen stängde för kvällen? Stärkelsen vittnar ju egentligen bara om att de laddat servetten med ytterligare en massa skit. Och visst finns det bakterier som inte ens svettas vid 90 graders tvätt?

Nä, jag säger engångsartiklar is the shit. Fram för pappersservetter, men inte de bladtunna historierna som den lokale korvmojsgubben hivar fram. Som är så tunna så att maneter får “fan va jag har lagt till mig” komplex.