…forts KAPITEL 28 eller Den Lesbiska erfarenheten

Jag gled in i en ångestladdad fas. Inte en vanlig hederlig svensk ångest utan av det mer brutala slaget. Den tyska. Angst! Den ångest som får ett helt folk att bygga motorvägar som är de rakaste i hela jävla Europa. Svårmodet på riktigt! Hur skulle jag göra slut men ändå kunna umgås med henne och hennes coola vänner? Ni vet den klassiska den ena vill göra slut men ändå vara polare. Behålla kakan fast man tuggar på den. Jag trodde också att det var hon som var kär i mig. Hon kom hem till mig nästan jämt och sov hos mig och levde helt upp i flickvännens roll. Kunde jag då dra andra slutsatser än att hon skulle bli riktigt sårad? Nästan alla flickvänner jag har haft har slutat att umgås med sina polare för att börja leva mitt liv. Hon var inte ett undantag från denna regel. Vad fan skulle jag göra?

En kväll fick mitt band ett gigg på söder någonstans och jag frågade henne om hon skulle med, men det visade sig att hon skulle resa bort till Dalarna med någon polare över helgen och dricka ur dunk vilket betydde att hon inte kunde attenda. Synd, sade jag, för vi kommer att gigga fett bra. Det lär ju bli fler tillfällen, sade hon och jag kunde inte annat än hålla med.

Så det blev att hon for bort från Stockholm och jag gick upp på scenen med orkestern. Vi spelade som jag hade förutsagt. Grymt bra. Vi hade fått in ett sväng som vi lyckades förverkliga även upp på en scen och inte endast i vår svettstinkande replokal. Jag vet inte om det var för att vi faktiskt hade blivit bättre som grupp eller om det var för att våra krav hade sänkts med tiden. Publiken diggade oss i alla fall och det var ju ett bra riktmärke om inte annat. Vi var så glada efter gigget att hela orkestern bestämde sig för att dra vidare in till stan och festa på.

– Vänta på mig medan jag fixar gaget så drar vi sedan, sade jag och rasslade in till krögaren för att styra upp degen.

Det tog väl kanske en halvtimme eftersom jag fick sitta och ta en bira och snacka social smörja med krögaren. Jag kollade ett par gånger på klockan men var inte särskilt orolig eftersom jag trodde att bandet satt i baren och svepte några gratisbira. Det var en del av dealen. Fyra gratisbira per skaft. Döm om min förvåning när jag kommer ut i baren och finner den tom så när som på en gammal exflickvän till mig. Ursula. Jag frågade henne om hon visste vart grabbarna hade dragit och hon sluddrade fram, ”att de orkade inte vänta på dig schå de schtack i förväg”. Sa de vart de skulle, frågade jag. Hon sade att hon inte kom ihåg det, ”kanschke Riche eller Ritzch eller var det Rigoletto, någonting på R i alla fall”. Då kan de lika gärna ha dragit till Rosersberg ju, sade jag. ”Aaa… det kanschke de har”, sade hon med en axelryckning och tog sista klunken av sin öl. En Sol med limeskivan nedstoppad i flaskan..

Jag mörknade en aning för jag hade ingen som helst lust att hoppa in i en taxi och börja leta efter dårarna. Jag beställde en arg bira i baren och tog mig en stilla funderare på hur jag skulle göra. Även det gamla exet beställde in en bira, fast hon var inte arg så hennes bira var mer av den sällskapliga karaktären och vi började snacka om allt möjligt. Det visade sig att hon hade varit där och kollat på oss med en gammal polare till henne som tillika hade försvunnit så hon var också övergiven. Skål sade jag och hon skålade tillbaka. Den första biran försvann fort. Arg men god.

Vi beställde in mer bira och började efter en stund dricka starksprit. Vi pratade om gamla svunna tider och hur synd det var att det inte hade funkat mellan oss och att det egentligen inte var så tokigt på den tiden. Spriten hade börjat få vårt sunda förnuft att fly sin kos. Hon lutade sig fram emot mig och viskade i mitt öra att den bästa sex hon någonsin haft var med mig. Detta påstående fick lill Luther att åter få tillbaka något som liknade det gamla självförtroendet. Han hade under ett par veckor levt under en självrannsakande tillvaro. Jag kände till min stora glädje att det ryckte till i brallorna. Jag beställde in ett par lakritsshots till. Sexor. He he. Taktikern i mig vaknade till liv.

Någonstans långt bort hörde jag ekot av mitt samvete som sade, hallå du har ju en flickvän ju! Jag lyckades kväsa honom med en imaginär axelryckning. Eller jag och jag utan det var jag under inflytande av alkohol, vilket i och för sig inte är någon ursäkt. Jag sade till henne, att det inte endast var ömsesidigt utan jag fasade även att jag aldrig skulle kunna ha så bra sex igen med någon som jag hade med henne. Mycket taktiskt. Hon log fylleaktigt. Jag skålade och sade botten upp! Eller Botten Ner, sade hon och vek nacken bakåt och svepte hela shoten. Ansiktet var trots sin mosighet ändå ganska vackert. Hennes kinder flammade lika röda som jag antar att mina ögon var.

Jag beställde in mer drinkar. Hon tände en cigg. Barjockeyn spelade ”Head” av Prince. Bartendern tog en klunk av sitt kaffe och såg allmänt trött ut. Sekundvisaren på min klocka hade stannat. Jag knackade förgäves på glaset. Jag stoppade in en prilla och gav henne ett av mina outgrundliga ögonkast. Skitlätt när man var full.

Innan jag visste ordet av befann jag mig i en taxi på väg söderut hem till henne, grovt kladdandes på henne. Utan den här pinsamma taffligheten man lyckas uppbåda med en ny brud. Hennes bröst och skrev hade jag så att säga redan inte bara en gång utan hundratals gånger förut smekt och tafsat på. Det var som att komma hem efter en lång resa. Jag bad taxichauffören hålla ett öga på vägen, eftersom jag ett flertal gånger blev uppmärksam på att han stirrade i backspegeln.

– Va fan, sche var du schtirrar för fan, sluddrade jag och klämde ett bekant bröst.

Utanför hennes port fick jag ett nytt anfall av samvete som försökte tala till den moraliska sidan av mig. Jag visste att det var kört eftersom den moraliska sidan av mig befann sig under ett stort inflytande av alkohol. I princip var han kvar i baren och försökte beställa en kopp kaffe för att nyktra till. Jag såg inget fel i vad jag var about to do eftersom jag hade bestämt mig vid den fjärde drinken att jag skulle göra slut med Hannah så fort hon kom tillbaka till Stockholm. På söndag eller senast måndag. Mitt beslut var oåterkalleligt.

Följ den rafflande fortsättningen imorgon…

3 Replies to “Bitter…Jag? Ähhh!!! del 71”

  1. fan va coolt först sugblogohollic och nu…trassel

    får jag din permission att ev. använda det som mitt nya namn. Steffo är så …trist.

    men trassel…hahahah

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *