Asflabbarn´

Jag har en bekant som alltid när vi träffas hövligt hälsar och frågar om läget och what not. Vi brukar typ chilla några minuter då det som dryftas ska hållas på så ytligt plan så att ytspänningen om den gled förbi skulle få en insikt om hur shallow man kan bli. Sen från ingenstans får han för sig att lägga av ett asflabb. – HAHAHAHA! Och jag ba: – Vad är det som är så kul? – Inget. – Jo kom igen nu. – Det var verkligen inget. Bara en grej jag kom ihåg. Hörru jag måste dra nu. Vi […]