Porttelefonen ringde.

* Ring *

– Ja hallå?

– Det är Ryktet. Jag står här nere. Kan jag komma upp?

– Du låter konstig…

– Jag mår inte bra. Jag behöver… prata.

Fem minuter senare satt en mycket blek dimfigur i min soffa och stirrade tomt framför sig.

– Jag orkar inte mer, sa Ryktet med gråten i halsen. Jag säger upp mig.

– Va? Kan du göra det?

– Nej… jo… kanske? Jag vet inte! Men jag pallar inte längre.

– Men vem ska sprida rykten då?

– PRECIS! *snyftar* “Det är ju det som är grejen! Folk sprider ju rykten ändå! Jag behövs inte längre!”

Ryktet började snurra runt i rummet som en upprörd tornado av skvaller.

– Förr i tiden var det fint att vara Rykte. Folk respekterade en. Man spred sina historier med stil. Nu? Nu hittar folk bara på! Sociala medier, fake news, influencers… det är ett helvete!

– Men…

– Vet du vad jag hörde igår? Att kungen äter tacos med bestick! Bestick!!! Vem sprider sånt?! Det är inte ens underhållande!

Jag försökte se medlidsam ut medan Ryktet fortsatte:

– Och förra veckan… någon påstod att månen är gjord av blå ost. Blått! Alla vet att månen är gjord av vanlig ost! Det finns liksom inga standards längre!

– Öh…

– Jag är utbildad ryktesspridare! Jag gick tre år på Skvallerhögskolan! Jag kan konsten att förvränga sanningen snyggt! Men nu? Nu är det bara… kaos.

Ryktet sjönk ihop som en punkterad ballong av skvaller.

– Så… vad ska du göra nu då?

– Bli ett faktum kanske? De har bättre arbetstider…

– Men är inte det lite… tråkigt?

– Jo… suck … men åtminstone slipper jag konkurrera med TikTok.

– TikTok ska ju stängas ned.

– Ja, jag har hört rykten om det…

Jag kliade mig i huvudet och undrade hur man tröstar ett deprimerat rykte.

– Men kom igen, du är ju ändå… originalet?

– Pfft! Säg det till mina följare. De följer hellre nån random influencer som påstår att jorden är platt.

– Men det är ju…

– EXAKT! Det är ju inte ens ett kreativt rykte! Vart tog finessen vägen? Elegansen? Den subtila förvanskningen av sanningen?

Plötsligt fick jag en idé.

– Men… du skulle kunna sprida ett rykte om att du sagt upp dig?

– Va? – Tänk efter… folk skulle bli helt förvirrade. “Har du hört att Ryktet har sagt upp sig?” “Men vem sprider ryktet om att Ryktet sagt upp sig?” “Är det ett rykte att Ryktet sprider rykten om att ha sagt upp sig?”

Jag såg hur en liten gnista tändes i Ryktets dimmiga ögon.

– Det… det skulle kunna funka…

– Lite meta liksom…

– Lite postmodernt…

– Lite… ryktesvärdigt?

Ryktet började långsamt återta sin vanliga form.

– Du vet… det där var faktiskt… ganska smart!

– Vad kan jag säga? Jag har lärt av den bästa.

– Aww… nu får du mig att rodna.

– Så… inget avsked då?

– Nej… jag tror jag stannar ett tag till. Men först…

Med ett svisch försvann Ryktet genom brevinkastet. Sekunder senare hörde jag viskningar i trappuppgången:

“Har du hört? Ryktet försökte säga upp sig men blev övertalat av en mystisk man som påstås vara hjärnan bakom alla rykten…”

Jag log. Vissa saker förändras aldrig.

Och tur är väl det.