Babblande kakafåne

Återigen är det någon rädd maktmänniska som ska hugga på bloggvärlden. Argumentation är så sorgligt underutvecklad så att man baxnar.

Hotet som bloggare utgör är att numer kan vem som helst dra igång en blogg och ha åsikter – men se det gillar inte vi i de traditionella medierna, och så kastar man in svamliga, fumliga argument som “utgivaransvar”. Som om inte bloggare inte är ansvariga för sina siter?

Allt som jag skriver på den här bloggen ska följa den svenska lagen. Faktum är att bloggare förmodligen har mer ryggrad och heder än de som skriver i traditionella medier. Nu pratar jag inte om alla bloggare utan de mer seriösa bloggarna. Det finns ingen på Sugbloggen som skulle skriva en köpt artikel, däremot är nog inte det fallet på en stor tidning där det finns chefer och ägare som beordrar om vad som ska skrivas och publiceras. Jag hymlar inte med om att om någon kastade in 10 mille på ett konto och bad mig skrivs ngt snyggt om iPod så skulle jag inte göra det. Snarare tvärtom. Jag skulle oxå efter artikeln och att pengarna hade kommit in på mitt konto inte alls ha några problem med att berätta för kret att jag precis har tjänat 10 mille. Sellout? Självklart, men till skillnad från taffliga journalister så gör jag inte en stor sak av att vara något jag inte är.
Jag är ingen journalist. Jag är en bloggare. Låt mig vara för fan. Jag är också en medborgare med RÄTT att tycka vad jag vill OCH RÄTT att uttrycka det. Är det det som är så skrämmande för media? Att det finns folk som är väldigt duktiga och insatta som utgör ett hot. För det måste vara det. Jag kan inte se någon annan anledning.

Killen snackar om personligt varumärke – nähä..som om inte varenda obskyr journalist inte har en FET jävla byline med bild på, tidigare artiklar och ska spela skjutjärnsjorunalist. Jag hade inte vetat vem fan Linda Skugge eller Jan Gillou varit om de hade varit journalister som hade låtit sina jävla artiklar tala. Jag vet vilka de är för att de putsat på sin jävla image och använt tidningarna som plattform. Det roliga i kråksången är att det är veckans största bild på artikelförfattaren… kontradiktoriskt eller? You tell me?

Jag försökte lämna en kommentar men si det gick inte. Och eftersom det inte finns något som hindrar mig från att publicera min åsikt, vad jag tycker och hur jag reagerar så gör jag det på min blogg. Alternativet hade varit att hytta med näven, skriva på papper, leta upp ett kuvert, leta efter någonstans att köpa frimärke, leta upp en brevlåda och skicka till någon tidning och hoppas att det om en vecka kommer in som en liten jävla notis på en halv sida där “pöbeln” får sin plats att tycka något.

Well…bloggvärlden är här för att stanna. Gilla det eller dra åt helvete!

Nedan min kommentar:

*suck*

Det sorgliga är att författaren förmodligen har betalt för att författa något så här taffligt, medan de bloggare som nämns gör ett hästarbete som spöar författaren alla dagar i veckan och det obetalt… fundera på vad det innebär. Fundera även på varför människor mer och mer börjar se att bloggvärlden inte består av rättshaverister utan av kunniga insatta människor också.  En hint är att artiklar likt detta knappast lyfter upp proffstyckarnas kompetenser, snarare visar hur rädda de som sitter på makten är…

Dessutom: Med den här sortens analys kan man alltså slå undan alla journalisters kompetens och traditionella mediers existensberättigande med hänvisning till idioterna och idiotien på tidningen “hänt i veckan”?

Här är länken till veckans mest enfaldiga och infantila inlägg, och då är det bara måndag idag…

Läs även andra bloggares åsikter om kakafoni, kakafåne, martin schori, bloggosfären, hotet om makten, rättshaveri, dumheter, bloggmakten, personligt varumärke