Vad är din historia

Häromdagen kom en liten bullshithistoria och nafsade mig i vaden när jag stod i köket och arbetade fram en motivation för att ge mig i kast med diskhon och dess innehåll. Jag kollade ned, läste överskådligt av den och avfärdade den som något bland det mesigaste och löjligaste jag varit i begrepp att vara upphovsman till. Om jag inte minns helt fel så fnös jag till och körde en ghettobaserad roundkick på den så att den tumlade runt i rummet.

Jag hade viktigare saker för mig än att larva mig med simpla vardagsbetraktelser. Som om det inte kryllar av sådana ändå. Disken hade högat upp sig i drivor och tre till odiskade grejer i köket och en spontan revolt skulle med all sannolikhet dragit igång i köket. Jag såg redan att några koppar hade författat banderoller med, “det är all koppar rätta bli diskade för i helvet”. Förutom att de var skitiga, fula i mun och oborstade så stavade de som krattor. Vill man vara lustig skulle man dra till med att grammatik inte var deras kopp of te. Hö hö!

Var var jag nu? Jo denna lilla historia som ville bli berättad. Den hade en genomgående tes att det var länge sedan jag hade skrivit något vettigt på bloggen. Något roligt, med kryddorna absurdism, konstigheter och den sura eftersmaken av ställa saker på sin spetsigheter.

– Jaha och? sa jag.
– Jamen du har ett ansvar!
– Mot vem, bloggpubliken? Den kan dra något gammalt över sig. Vem bryr sig om dem. Fuck blggpubliken, sa jag.
– Nej inte bloggpubliken! Fuck dem och alla rss:are, sa den lilla obetydliga historien med hetta. Du har ett ansvar till oss små historier, som finns till för att förgylla vardagen åt alla satars misära vardagar.
– Vadå är jag en jävla liten gnida-på-huvudet-och-så-blir dagen-genast-bättre-lallare historieberättare?
– Nej nu missförstår du mig. Vem fan vill gnida dig på huvudet? Du är ett käril för oss historier. Den som ger oss en röst…eller egentligen ord, så att vi får blomma ut i all vår härlighet och finnas till. En gottgörare. Dileva light. En historieberättare av rang.
– Rang minsann? Tja när du lägger upp det på det viset så…
– Precis!
– Men det är en sak jag inte förstår. Hur ska jag kunna gestalta dig? Med tanke på att, ta nu inte illa upp men, du är nog ta mig tusan bland det tråkigaste jag sett.
– Det är min lott. Jag är bara en tråkig påminnnelse åt mina bröder och systrar…
– Systrar? Vadå är ni könsindelade också?
– Om du bara tog modet till dig att sjunka in i dina känslor skulle du se att några av de finaste och bästa historerna du skrivt bottnar i ditt kvinnliga inre!
– Åh fan?
– Jupp!
– Så jag kan…
– Nej det kan du inte. Att hoppa in i frugans stass på fredagskvällarna gör inte en man tll en kvinna. Snarare bara en läskig man till ett läskigt pervo.
– Hörru!
– Hörru på dig själv! Dessutom är det inte sexigt. Adamsäpplet, de håriga skinkorna och pungkulorna om varsin sida av stringen som faktiskt ska vara på andra sidan ger det hela en obehaglig touch.
– Jaså!
– En sån historia vill man inte offentliggöra!
– Vill man inte? Så…öh… det stannar mellan oss?
– Helst så stannar det bara hos dig. Jag dör gärna med vetskapen om att jag aldrig egentligen vetat detta.
– Men finns det några sexiga historier då? sa jag.

Tanken slog mig att om historierna var könsindelade så måste det finnas några läckerbitar till historier i undertecknads mentala filarkiv. Och om det nu är är så, varför hänga på google och skumma torrentsiter för att dra hem sådant som jag inte vet om jag gillar, förräns jag fått ned skiten och klickat på det? Inte vill man slita på internetsladden heller. Dessutom borde historierna inombords vara saker som verkligen får igång mig. Om det är någon som på ett övergripande plan borde veta vad jag gillar så är det väl mitt undermedvetna jag?

– Skojar du?
– Med mycket naket, mustiga uttryck och fuktiga…
– Apapa! Tänk på att du är en famijefar.
– Inte alla timmar på dygnet. Frampå småtimmarna så…
– Hörru!
– Hörru på dig själv. Vad är det för fel att ge sig hän på de mustigare delarna av Internet?
– Du frågar mig?
– Ja jag gör ju det!
– Men jag är ju bara en oskyldig lite historia. Inte kan väl jag veta det. Gräv ner dig och botanisera lite bland dina perversa hoods i ditt inre så hittar du säker en smutsig historia som kan berätta det för dig eller leda dig framåt på redlight distriktet ditt.
– Hur hittar jag dem?
– Fan vet. Kanske om du sätter på dig strin…
– Att jag ska! Du ser det kom något gott ur det här med att jag bär tangas.
– Hu!

Så efter att vi skakat hand och gnidit tumme med varandra om att jag ska ge alla historier en chans drog den lilla historen bort. Den lovade mig att säga att “alla har en historia att berätta“. Och tja det har vi väl. Vad är din historia…

Andra bloggare om ia, sugbloggen, tangas, disk