SugBloggen älskar Maurice White

Yeeeees….

Utmanad av självaste DRF som i sin tur blev utmanad av självaste Aku och som har sitt ursprung hos utmaningsproffset Mymlan. Utmaningen består i att man ska ge en kärleksdefinition eller som Mymlan så fint skriver “Ge mig den bästa finaste kärlekslåten du vet...”

Som Sugarn d.ä. har jag rätt långt till känslor. De som hänger här vet att jag är en barsk man med tvärhuggen haka som fnyser åt sådant som inre emotioner, medkännande, kärlek och sådant. Men jag har inte alltid varit sådan. Back in the days när blodet var ungt och snabbt, vissa kroppsdelar snara till instant svullnad vid olämpliga lägen och hade den väg jag vandrat framför mig så var jag en blödig jävel. Satt hemma i pojkrummet och med bultande hjärta lyssnade till storheter som Dio, KISS och The Ramones taffliga försök att kläda känslor i ord.

Jag visste att något var lite märkligt eftersom mitt hjärta bultade något oregelbundet och jag förstod efter ett tag att det måste vara något med låtarna. Jag bad min gode vän Kärleksfulle Lelle att ge mig tips på feta låtar, då jag precis hade fått ögonen på en fantastisk puma och jag behövde något att sortera och hänga upp känslorna på. Ramones kunde liksom inte kaplsa in mina känslor. Joe Ramone i all ära men…tja…vad vet han om kärlek? Ungdomlig dessutom?

Kärleksfulle Lelle langade fram Maurice White´s magnifika tribut till kärleken med en illa dold darrning. Och sa “Du behöver I Need You. Sitt ned när du lyssnar!” I samma sekund som jag hörde det första “Oh I…” 0,38 sekunder in med triangeln som accentuering …då dog jag. En mindre död. När bryggan inleddes (2,51) insåg jag att jag hade blivit berörd av denne musikaliske gud som exakt pinpointade mina känslor och klädde dem i den sköraste silke. Och vid 3,38 med det underbara wailet – så var det som om Maurice å mina vägnar gav uttryck åt alla mina instängda känslor och jag fick en jag fick en glimt av himlen. Jag visste att denna låt var precis allt som definerade kärleken. Jag ringde Lelle och jag skäms inte erkänna det, hulkandes och tackade honom. Han ba “tacka inte mig tacka Maurice”.

Än idag anser jag att detta är världens bästa kärlekshyllning tätt följd av Pauls Stanleys “Hold Me Touch Me”.

• Maurice White – legenden som startade Earth Wind & Fire.
• Maurice White – legenden som fick ordning på bultet i Steffos hjärta.
• Maurice White – legenden som fick min första kärlek att likt ett ton tegelstenar falla som om någon ryckt undan gravitationen vid första lyssningen

Andra bloggar om maurice white, ewf, kiss, sugbloggen, kärlek