94 cm…

Man skulle ju vilja dra till med att det är omkretsen på könet eller girth som vi i sexbranschen säger som titeln knyter an till. Eller till och med vikten på ens definerade muskelmassa. Inklusive givetvis tvättbrädan och den svåra spänniga looken.

Men så bra ska ni inte få det. Eller för den delen heller undertecknad. Häromdagen kom jag hem matt, arg och ledsen (med tanke på att man är snusfri så behövs det inte mer än att busschauffören svänger bryskt i en kurva för att man ska tappa all sans och bryta ihop i en liten hulkande våt hög). Lilleman skrek en harang om att det var ett tag sedan vällingen hade hälsat på, själv var man en liten flytande pöl som soljäveln och värmen tillsammans hade en vendetta emot. Lastad till tänderna med Coop-påsar, en knirrande halvlytt barnvagn och en dålig eftermiddag som sällskap.

Plötslig känner jag att ett behov av det akuta och oundvikliga slaget gör sig påkallande. Pockar på helt enkelt. Den där kaffen ville ut å det snaraste. I vanliga fall står jag manligt med breda ben och whooooshhh:ar som fan. Det där med att sitta och kissa är inte riktigt min grej. Förmodligen för att jag vill särskilja mellan framleverans och bakleverans. Sen så verkar mina kulor ha en egen tidvattensframkallande kraft i sig som gör att toavattnen höjjer sig upp och blaskar dem. Jag kan snabbt lista upp hundra grejjor jag föredrar framför våta kulor. Genom att stå vet jag att det är kissläge. Sitter jag så är det skitning som gäller. Ni ser återigen så visar Sugbloggaren prov på en ohemult® cool lösning på ett problem. Men denna dag. Denna ödesdigra dag fick jag för mig att sitta ned och kissa.

– Men varför då Steffo?

Fråga mig inte varför. Jag har inget svar. Och hade jag ett svar skulle jag med all förmodlighet inte presentera det bara för att liksom. Som jag finner vara en lika bra anledning som vilken annan.

Nåvä. Jag sladdar in i den humbla våningen, lastar ur överlevnadskittet och plockar av Lilleman kläder samt placerar honom i bekväm ställning framför Teletubbies med en flaska välling i handen. Allt detta i en svepande rörelse. Därefter glider jag in på muggen. Jag sätter mig ned. I vanliga fall med snus i systemet sitter jag rak i ryggen, fjärr i blick och en något ansträngd min och krystar mig fri. Men denna dag med all jävla skit i bagaget orkar jag inte hålla ryggen rak utan sjunker ihop likt en ensam ledsen man som förlorat en kär vän. Och det är då jag känner det. En kall mage mot mina lår.

Vafan nu då! Jag tittar ned. Och ser inget för all jävla mage som ligger där och jäser och bara spelar viktig. Typ se på mig. Varför det? Du känns om inte annat jävligt kall. Mot låren.

– Hey vafan är detta?
– Tjena det är jag som är kistan, hörde jag ett lågt muller.
– Christian?
– Kistan!
– Kistan som i dödgrävarbranschen?
– Ja så kan man också säga det.
– Är jag död nu?
– Med den här kistan lever du ett tag till, sade den pösmagit.
– Ja inte enligt den samlade läkarvetenskapen.
– Fuck läkarna!
– Hur många centimeter är du?
– 94 kalla.
– Hur fan gick det till?
– Kexchokladen, sockerbitarna till kaffet, varjedagbakelsen, tröstskorporna med smör och marmelad…
– Men va fan!
– Grädden och glassen till pannkakorna, creme frachen till allt enligt din devis “räddaren i nöden såsen“, smörkringlorna, läsken och chipsen på fredagarna, lördagarna, söndagarna, mån…
– Ok ok! Jag fattar. Men förklara en sak för mig.
– Kom igen. Shoot! Jag är idel öra!

Från ingenstans vrålade öronen.

– Hej! Vi är öronen. Håll du dig till det du är! En fet mage. Komma här och varumärkesintrånga! Mycket ska man höra innan vi trillar av.
– Det var bara ett uttryck, försökte magen med.
– Spelar ingen roll. Du är en fet mage.
– Men så farligt då…

Jag försökte hålla för öronen men det hjälpte föga.

– Mmemambr brba mumbeba brba, mumlade öronen
– Tala så man förstår, gurglade magen.
– Häll käft! skrek jag.
– Men vojjne vojjne va känslig man kan vara då. Vad ska du göra om jag inte håller käft? Boxa mig i magen? Och vem tror du att det gör ont på? Jag går fri eftersom späcket skyddar rätt fett.

Förutom att magen var iskall. Bokstavligen talat, var det också en dryg jävla kista. Med attityd och svar på tal. Samtigt som jag var störd som fan på den så var jag ändå lite stolt. Det här var en mage med känsla. När jag hotade den med att jag skulle banta fnös den bara. Faktum var att den fnös så hårt så att jag ofrivilligt släppte mig, vilket givetvis irriterade röven som trodde att vi satt ned och kissade. Ballen sträckte på sig och frågade “hey vad står på ska jag stå eller hänga kvar“. Kistan började magdansa och nynn…mullra menar jag på Eat It.

Jag kröp till korset vilket är rätt så sällsynt när det gäller mig men va fan jag ville inte sitta på dass med en cirkelrörande mage, irriterad röv och en halvseg balle och hålla för öronen i alla evighet. När min kropp så sakteliga hade lugnat ned sig och de olika kroppsdelarna ingått fred lutade jag mig lättad framåt och just då poppade frågan upp som jag tänkt fråga kistan om. Vid framåtlutningen var min mage inte bara i vägen och stor. Den var helt jävla kall. Isbergskall. Frostskadevarningkall.

– Varför är du så kall?
– För att jag kan. Fett i vila är kyligt som fan. Och är det något jag är så är det en vilande kroppsdel…

[tags] fett, mage, kista, fetma, omkrets, öron, vilande kroppsdel[/tags]