Häromdagen sade en polare till mig att jag inte visste vem jag var
– Du vet inte vem du är
– Nähä…och du menar att du är den som vet
– Vet vad
– Att berätta för mig att jag inte vem vem jag är
– Nä men lyssna nu
– Ja jag gör ju det
– Nu är du sådär igen
– Vadå sådär
– Ja du vet hur du kan vara…
– Och för tre milisekunder sedan visste jag inte vem jag var
Behöver jag nämna att fikan snabbt gick över i moll. Polaren lutade sig tillbaka ungefär som en finkänslig keyboardist i ett band som för att att säga att det sura g:t i Fiss-mollet inte alls var ett synthljud. Snarare en sur gitarrists. Jag spelar gitarr, visserligen bara på fem av strängarna eftersom jag har ett något ansträngt förhållande till H-strängen, men likväl trakterar jag instrumentet…
Vi skiljdes åt under ömsesidiga avmätta nickningar. Jag tog tunnelbanan hem, morsade på frugan och mumlade om att jag behövde en stund för mig själv. Vi ses på andra sidan timmen, sa jag och drog igen dörren till mitt skal. Jag tar min egocentrering på största allvar. När det gäller egocentrering får alla andra jävlar vika undan.
Man skulle kunna tro att det är svårt att se sitt inre sanna jag, men faktum är att det är rätt lätt. Det är bara att sätta på sig skärskådarglasögonen och saken är biff. Förvånande nog hittade jag skitmånga sidor hos mig som jag fann vara under all kritik. En del ville jag inte ens kännas vid. Och då är de ändå en del av mig. Förstå absurditeten i detta.
En del visade sig var en snål jävla skit. En annan ett ogint pucko.Bland de lägre avvarterna vill jag nog räkna den homofoba rädda jäveln. Till de skönare lirarna har vi den skadeglade glade gladern, snar till skratt alltid på någon annans bekostnad. En annan jag håller högt och som ska få en framträdande plats på nästa CV är den sociale tillbakalutade lille ljugaren. Ni vet sugbloggarens riktiga sanna jag. Den man man aldrig riktigt kan lita på men ändå känner att man kan luta sig tillbaka på när livet tråkar och deppighetens vågdalar blir alltför djupa.
Jag en skitstövel? Man skulle kunna säga så men jag väljer att kalla mig själv en man med en massa sidor och fasa(ä)der. En mänsklig prisma. Med alla fina sidor men även med toner som inte är så snygga alltid. Ibland kantig och ibland mjuk. Precis så som jag vill ha mig själv.
Lagom ljummen och inte alls långt ifrån en mindre explosion.
Vänta lite nu, skulle DU inte veta vem du är? Försöker din vän [gör kaninöron m fingrarna] påstå att HAN skulle ha bättre koll på vem du är än du själv? Du som har full ko(ntro)ll på alla dina olika personligheter och avig sidor?
Vi vill ju inte ha dig på nåt annat sätt än det här halvt personlighetskluvna som du bjuder på här. Din vän [kaninöron igen] kan gå å dra nån gammal över sig!
underbart ju. 🙂
sen är jag en sån som tycker att de mesta skitstövelsidor som folk har är lättare att acceptera så länge personen inte förnekar dem. står upp för den h*n är. typ.
Om man har lust att ställa en och annnan fråga, har du ngn mail som man kan skriva till dig på? 🙂
Hehe ett ansträngt förhållande till h-strängen. Skitkul som vanligt det här :D.
Alla är väl skitstövlar ibland. Jag har varit det helt ovetandes massor av gånger..
beerbelly’s last blog post..Kontors rymden
Du låter lite deppig ta tag i själv för fan !!!
😉
sorry “dig” ska va me ju! ha det bäst grabben
Så du är sorgligt nog som de flesta andra? Är det det som är kontentan?
Nini Halvt presonligehtskluven? Jag ger mig inte föränn jag är helt personlighetskluven.
*kavlar upp ärmarna*
mymlan yp! man ska stå upp för sina skitiga sidor. ju skitstövligare desto ärligare.
upp tiiiiil kaaamp…öh fel låt va?
😉
Maja inga problem kompisch. Min mail va? Jag bokstaverar så det inte blir några fel. Har du en penna? Bra. Funkar den? Ok då kör vi:
s som skitstövel
u som i uranpulpet
g som i griskära öron
b som i bananrepublikan
o som i ollo…
nämen titta…jag bokstaverar fel. Innan o så är det faktiskt två stycken l
den ena som i lallare den andra
l som i låghalt
g som i genmanipulerad
e som i eriksontelefoner suger
n som i nokia
snabel-a
gmail.com
fick du det?
sugbloggen[a]gmail.com
säg nu efter mig
sugbloggensnabelagemajlpunktcom
🙂
beerbelly 🙂 man tackar
noggerblack mig, dig, själv…frågan e vem som e vem här nu?
hohohoh
Mr.M *snyft* ja det är nog det. man är så jävla ounik så att hälften hade varit nog.
Men imorgon ska jag ha på mig en partyhatt på tunnelbanan. Det borde i alla fall utmärka mig i den vagnen. Kanske också ha på en morgonrock utanpå kostymen för att riktigt framhäva den trendiga crazylooken…
Klart som fan att du är en skitstövel! Vad skulle du annars vara? En mesig djävla sommarsandal? En trött toffel? En seg galosch?
Stå upp för alla oss messerschmidtar och andra skitstövlar. Det är ju för fasiken vi som gör att ni andra pösmunkar verkar så gulligt, fjunigt söta.
Att du (som vi andra) har en lätt (eller svårare) personlighetsklyvning, so WTF?
Upp till kaaaamp emot…
8)
Mr Blues’s last blog post..Åter i verkligheten
Jag är också lite lagom ljummen tror jag. Det är väl lagom är det inte. Man ska inte vara för het och inte för sval. Lagom är bäst. Nu ska jag sluta svamla för jag har glömt vad jag kommenterar…
Smultronpaj’s last blog post..Trafiksäkerhet
Mr Blues “En mesig djävla sommarsandal? En trött toffel? En seg galosch”
hahaha. klockrent. sådant går jag igång på. sköna ordlekar.
sen är det är faktiskt lite skönt att vara en skitstövel. så befirande på något vis. klacken i backen och här haltar det inga lottor, typ 😉
Smultronpajoch jag har glömt vad det är jag läser och nu vad det är jag skriver och vem jag är vette fan men ingen som jag inte känner i alla fall, tror jag. kanske. nu vart det jobbigt. usch. jag måste bita på knogen en stund.
*gnaraaa*
😎
Jag är mkt hellre en skitstövel än en toffel faktiskt. En högklackad skitstövel 🙂