Ibland hatar jag verkligen att blogga. Hatar? Bah för mjäkigt, avskyr! Kräks på det. Köra in knytnäven i skärmen-varning på det. Man sitter där på sin kammare och svettas ut bokstäver, formuleringar, historier och fan och hans fula moster. Man får ihop en liten historia som lyser upp ens kväll och är värt ansträngningen av att sitta i en obekväm ställning i ett mörkt jävla rum. Till råga också dåligt ventlilerat bara för att.
Man skrattar skrockandes för sig själv när man klickar på publicera knappen. Den blåa snygga.
– Mhhhahahaha…shit folk kommer att smälla av. Pulizerprize varning på denna…mahahaha…fan jag e kung och alla andra loosers…meheheh.
…och så klappar man sig självt på axeln för att man är så jävla bra. Man njuter. Trots den höga halten kolmonoxid.
Vad händer?
Inte en käft kommenterar. Milleniets post passerar som en osynlig kvävd gäspning.
Wtmf?
Man trippelkollar med 15 olika webbläsare, kvalitetsäkrar genom att läsa om posten. Funderar på att ringa upp WordPress och väsa lite. Men inte ett knyst. Inte ett pip.
Då är det inte långt till tryck på knappen “are you sure you want to erase your blog?”
Dagen efter skriver man en skitpost. Tar exakt 8 sekunder. Man lägger lika mycket jobb på den som ett oinspirerat one night ligg med dålig andedräkt och driven på alldeles för många GT´s… då tar det hus i helsike bland kommentarerna.
Vad ere om? Har jag tappat fingertoppskänslan? Suger jag? Dags att lägga ned eller ?
[tags] bloggande, blogga, bloggandets gissel [/tags]
Haha..know the feeling..jag är inte ens säker på att någon läst mitt bästa inlägg någonsin..men så fort jag bräker ur mig något bittert om sexuell frustration, då jävlar..eller då man hotar med att lägga ner..då brukar kommentarerna komma..so here’s for you: Int’ ska du lägga ner heller..keep up the good work och blabla 🙂
förlåt..det ska givetvis vara blablabla..
yo.
det är ju så det skall vara i världen.
vi alla suger dessutom – på olika sätt bara.
skriv om du känner fört, om inte så skit i det. Skit i vad i vi andra kommenterar eller ej.
Man bloggar för sig själv och det är farligt när man får den där egotrippen att folk kommenterar. Skriv som du vill, det suger ändå 😛
Jag har ett par teorier om det där fenomenet: De allra flesta kör med RSS-läsare. De underlättar enormt mycket om man har många bloggar att gå igenom varje dag.
Med dem blir det lätt så att man bara läser igenom texterna och sedan klickar till nästa, utan att lämna något spår efter sig i form av en kommentar. Det är lättare att gå vidare i och med att det går snabbare att beta av sin “bloggroll”.
Sen är det inte alltid de långa, välskrivna och mest välgenomtänkta texterna som är de mest geniala eller underhållande och som drar till sig läsarmassorna. Ett tips är att dra ned på texten lite grann, annars kan det bli ganska så mastigt att läsa.
Många som skriver långa texter delar dessutom inte upp texten i stycken, vilket gör det oerhört tungt att tråckla sig igenom den – hur mycket man än vill.
Om du söker efter trafik och kommentarer är det bara till att börja länka till Svd eller DN. Kommentera en het nyhetsartikel, länka till den och Voilá! så har du 4-500 extra läsare med en gång. Testa!
Sen att alla nya läsare kanske inte stannar kvar, det är en annan femma.
Själv ruttnade jag på alla “tyvärr är jag dålig på att kommentera men du ska veta att jag ändå läser din blogg…”, samtidigt som man såg dem lämna kommentar efter kommentar på andra ställen.
Jag tog helt sonika bort samtliga länkar till andra bloggar från min sida.
Alla är lika värda på så sätt. Även de som jag INTE länkar till.
Men, de ska ändå veta; att jag ju läser deras bloggar, men är kanske lite dålig på att lämna en kommentar…
Va?
Det där med att hota med att lägga ner är ett bra knep för att få kommentarer. Annars har Snubben fått med det mesta i sin kommentar. En sak som jag kan tillägga är att det är semestertider nu, med allt vad det innebär.
Förresten, tycker du att jag borde lägga ner? Det verkar nästan så… 😉
Asså dude, chill. Det är semester.
Jag har fullt upp med att hitta orken att skriva i min egen blogg. Pallar lixom inte mer…
*slöööörpar lite rosé*
😉