Bitter…Jag? Ähhh!!! del 45

..forts KAPITEL 18 eller Ursula

Jag hade en god väninna som bodde i New York och vi skulle få bo hos henne när vi kom dit, men det visade sig tydligen att hon var i LA. Jag stannade bilen och med ett “vänta här”, kastade jag mig ut ur bilen och sprang ifatt tjejerna. Jag såg till att komma upp bakom dem så att jag kunde verifiera att det var Yasse och inte någon som var lik henne. Man ville inte göra bort sig i LA så att säga liksom.

-… och då sa jag till honom att han kunde hoppa och skita, sade den ena tjejen på bred stockholmska.
– Ibland undrar man vad killar tror om en. Vadå trekant? Att de aldrig kan fatta att de har en fantastisk tjej utan skall dra in en massa andra brudar i sängen… jag blir så jävla matt varenda gång, sade Yasse till sin väninna.

Den rösten kunde inte tillhöra någon annan än Yasse! Föreställ er hur ett rostigt gammalt rör sätter sig upp och harklar sig, så får ni en god bild av hennes röst. Jag hade fått det bekräftat att det var min gamla polare från förorten så jag smög upp med ett litet soft

– Hi there! Wassup?

Det vände sig om och skakade på huvudet och med en hand som Yasse slängde upp i mitt ansikte, gick de vidare. Jag fattade ingenting! Det var innan jag hade sett en massa Riki Lake shower där tjejerna sätter upp handflatan med ett “you can speak to the hand, cause the face is not listening”. Jag sprang ifatt dem på nytt och sade,

– Wass´wrong? Can´t a brotha get a holla?
– Look here, sade Yasse med fet New York accent, me and my girl are strollin down the street and we have a lot of things to talk about, and I dont think that you are invited, so please get the hell out of our sight!

Den feta accent hon lyckades hiva fram var så tydlig så att jag för ett par sekunder trodde att jag befann mig mitt på Manhattan. Och attityden skickade mig direkt till the Bronx liksom. Satan i gatan!

– Men, Yasse!, sade jag på svenska.
– I told… va! Ere Luther? Va fan gör du här?
– Jag skall väl egentligen ställa den frågan sade jag. Jag menar du skall ju vara i New York. Vad gör du här? Hur mår du? Vi skall precis sticka från stan för den suger och igår höll vi på att bli skjutna och vi har ingenstans att bo och det är så jävla mycket smog i den här staden och vår bil brann upp i morse och…
– Lugn nu, sade Yasse och lade en hand på min axel.

Hon försökte fånga mina händer men insåg det fåfänga i det eftersom de var fullt upptagna med att peka än hit än dit som om de hade suttit på värsta italienaren. Jag tystande.

– Luther, får jag presentera min väninna Helen, sade hon och pekade på sin kamrat.
– Helen säg hej till Luther.
– Hej Luther!
– Luther säg hej till Helen, sade Yassa.
– Öh… hej Helen!, sade jag.
– Ok, då är den biten avklarad. Det är så att jag fick semester i en vecka och då passade jag och Helen och ytterligare en väninna på att sticka till LA. Vi kom idag och vi skall ned till Venice Beach.
– Men det skall vi också, utbrast jag häpet.
– Vi är på väg till bussen, sade Yasse.
– Buss? Vi kan köra er, sade jag.
– Fint!, sade Yasse och vi gick till bilen.

Vi stack ned till Venice Beach och kollade in stranden och tog ett par timmar i solen. Det visade sig att vi kunde kvarta hos Yasse och tjejerna i ett par nätter om vi kunde tänka oss att slagga på golvet.

– Finns det dusch, sade Linus.
– Det är klart att det finns, vad trodde du? sade Helen.
– Man vet aldrig, sade Linus.

Jag klev in i samtalet och klargjorde för tjejerna att jag och Linus inte hade duschat på nästan en vecka eftersom vi hade bott i bilen.

– Ja men ni har ju bara varit i LA i två dygn.
– Innan LA var vi i San Diego i fyra dagar och då bodde vi i bilen som så tragiskt brann upp, sade jag fint klargörandes.

Jag registrerade också en antydan till vämjelse hos tjejerna åt det faktum att grabbarna framför dem var en riktiga gammaldags stinkare. Mitt argument, att om vi hade levt för trehundra år sedan så hade vi alla stinkt så här föll inte i god jord hos dem. Jag vill minnas att Yasse, bemötte det med att vi inte levde för trehundra år sedan.

– Frågan är inte om det finns en dusch hos oss, utan snarare om vattnet i hela Los Angeles kommer att räcka till, sade Yasse med ett snett leende.
– Ha ha, sade jag och luktade mig omärkligt under armarna.

Om man hade placerat ett veckogammalt lik under mina armar så hade han studsat till och sprungit därifrån. Jag såg till att jag omärkligt ställde mig så att de befann sig i lä gentemot mig. Vi drog till hotellet och fick order av tjejerna att vi skulle komma in efter en stund, det eftersom hotellägaren misstänkte att de bedrev olovlig rumsuthyrning till sina polare.

– Visst, sade vi saliga över möjligheten att få ta oss en dusch. De gick in och Linus och jag satt kvar i bilen och log åt varandra.
– Luther!
– Wassup?
– Schyssta tjejer, va?
– Genomschyssta.
– Moder teresor båda två, va?
– Moder Theresa hade inte kunnat göra det bättre, sade jag.
– Vad sägs om att styra upp lite vin till tjejerna?
– Fantastisk ide, men varför bara till tjejerna?
– Vad menar du?
– När du ändå handlar vin åt dem kan du väl styra upp bira och vin åt oss, sade jag. Typ spöa upp flera flugor i samma smäll.
– När bestämdes det att jag är den som skall utföra inköpet, sade Linus förvånat.
– Jag kan göra det om du vill, men då får du parkera bilen, sade jag.

Jag visste att Linus inte gärna körde bil i LA och parkera var inte hans föreställning om ett schysst kvällsnöje.

– Ja… öh… hmm… givetvis kan jag styra upp vinet, sade Linus darrande.
– Alltså…jag kan göra det. Helt ok för mig, menar jag.
– Nä du sitter ändå redan på förarsätet. Jag springer in här så ses vi om ett par minuter utanför motellet.
– Shure, sade jag. Förresten ta med dig passet och resecheckarna typ just in case menar jag.
– Skall det vara nödvändigt?
– Ähh… skit i det. Vem skulle göra inbrott i bilen förresten? Hur stor är sannolikheten att i en miljonstad som LA skall just vår bil drabbas av en inbrottstjuv? Va? Jag parkerar bilen på en upplyst plats, som denna. Jag kommer i alla fall att ta med mig min skateboard eftersom den syns i baksätet. Onödigt att fresta dem menar jag. Allt annat ligger ju i bakluckan och i handskfacket.
– Precis!
– Coolt, vi syns om ett par minuter, sade jag och startade motorn.

Inte för att parkera den utan för att finta Linus. Linus gled ut och jag stängde av motorn igen. Han vände sig om och tittade undrande åt mitt håll, när jag klev ut ur bilen och tog ut min skateboard ur baksätet.

Följ den rafflande fortsättningen i nästa vecka…