KAPITEL 18 eller Ursula

Linus min gamle vän jobbade och sparade pengar till den stora USA resan. Han var på mig flera gånger och frågade om jag sparade undan cash.

– Visst, visst självklart, sade jag och ljög som en flodhäst simmar.
– Det är allvar. Jag lägger undan cirka två lakan i månaden. Jag har estimerat att vi behöver cirka fyrtio kalla per skaft för ett halvårs lallande i staterna, sade han.
– No problemos, jag fixar det, sade jag.

Någonstans djupt inom mig trodde jag att det bara var en massa snack att vi skulle dra iväg till the States. Jag menar, Linus hade en flickvän som han bodde ihop med och de skulle gifta sig och skaffa barn så jag trodde inte att han skulle få lov att dra vidare. Så jag såg ingen anledning att leva snålt eftersom det inte skulle bli någon resa. Till saken hörde också att jag hade blivit torsk på en tjej på jobbet. Jag hade sett henne ett par gånger på jobbet eftersom hon jobbade deltid men inte blivit särskilt impad av henne. Typ hon var så grå så att hon smälte in med väggen. En dag satt jag på en tidningsbunt och petade mig i näsan eller utförde någonting som krävde lika mycket av min hjärna som näspetning.

Pladäng sade det i mitt hjärta när jag såg henne komma gående åt mitt håll till. Luften stod still. Jag hörde fågelkvitter eller det kanske var tinnitus, jag vet inte så noga men jag hörde någonting, en visa i molom eller en vacker visslande flicka i tyllgardin bakom en rullgardin.… eh. Jag kände det som om jag hade funnit regnbågens slut. Allting blev vackert. Hon var inte alls grå! Jag visste att jag hade fallit, som ett ton tegel. Det gick ett sus över packsalen. Luther hade blivit kär. Luther var inte asexuell. Han hade blivit kär i en kvinna. Jag slutade nästan att andas. Tidningsbuntarna hade aldrig varit så vackra förut. Allting i hela världen var fint. Till och med minustecknet framför siffrorna på mitt bankkonto var behagligt att skåda. Haja att saldo minus trehundrasjutton, blev vackert.

Där stod hon, mina drömmars kvinna och lyfte upp en tidningsbunt. Jag hade aldrig insett att man kunde lyfta upp en tidningsbunt så sensuellt. Det var nästan som om hon hade sex med den. Jag kände ett annalkande stånd komma, men kväste den med att säga till mig självt att om jag får stånd av att se en vacker smågrå brud lyfta upp en dammig tidningsbunt i packsalen på Dagens Nyheter, då var det dags att kolla upp en del av mina sexuella preferenser. Jag förbannade emellertid den specifika otur som hade sett till att jag inte var en tidningsbunt. Jag hötte med näven lite kraftlöst uppåt himlen till för det är väl där ödet håller till. Hon vände sig om emot mig och log.

Jag frös med min näve uppsträckt i luften, fint imiterandes frihetsgudinnan. Eftersom jag inte hade en fackla i handen så blev liknelsen med frihetsgudinnan någonting som jag hoppades att hon skulle uppfatta. Typ använda lite av sin fantasi. Om inte annat så hoppades jag vid min gud inte att hon skulle tro att jag imiterade Tom Robinson band. Eller de svarta pantrarna. Jag ville verkligen inte att hon skulle tro att jag antingen var homo eller rasist. Hon hade bland det vackraste leende jag någonsin sett. Det var som att titta rakt in i en Colgatereklam. Perfekta tänder som bara har överträffats av Cee sen dess. Jag var så lost så att hälften hade varit nog. För helvete! En tredjedel hade varit mer än nog.

Jag ville bli fader åt hennes barn. Om inte fader så skulle jag nöja mig med fadder. Jag visste att vi skulle få vackra barn. Det värsta var att hon endast kom och arbetade en dag i veckan och det kunde bli under de dagar jag inte jobbade eftersom jag hade skiftjobb. Jag jobbade sex nätter och var ledig fyra så att vissa onsdagar var jag inte där om det föll sig olyckligt. Jag skrev upp mig friskt på arbeta övertidslistan vi hade vid ledningsrummet.

Detta hjälpte inte alls eftersom jag såg henne en gång i månaden och jag fann mig nödgad att utöka min taktik. Jag började köra närma-sig-henne-försiktigt-genom-att-bli-polare-med-hennes-polare taktiken. En väl beprövad och fullt fungerande teori som har hjälpt mig genom åren. Jag började bli ett bekant ansikte i hennes omedelbara närhet och det stod inte långt efter förrän vi hade blivit “tjena, hur e läget” med varandra. Jag väntade bara på ett bra läge att lägga mitt hjärta för hennes fötter så att hon kunde se statusen på min kära gamla pump. En dag gled den kära gamla hästen upp och gapade mig i ansiktet. Med andra ord fick jag ett fint läge att styra upp henne en gång för alla.

Vi hade stuckit iväg med jobbet på en Ålandslutning och jag hade tagit tillfället i akt att lägga mitt hjärta för hennes trettiosjuor. Givetvis i förtäckta ordalag under ett ymnigt tillflöde av alkohol, så att om det skulle krossas av henne så skulle skammen och förnedringen inte vara så stor. Samt att jag skulle kunna skylla på alkoholens inverkningar och att jag inte var i mina sinnens fulla bruk bla… bla… bla. Fegt? Jag vet.

Hon sade att hon visst gillade mig, när jag styrkt av ett gäng moralstärkande gin och tonicar luftade frågan, men hon var lite nojig för förhållande eftersom hon hade kommit ur ett dålig sådant alldeles nyligen och var tvungen att slicka såren. Hon behövde tid. Visst sade jag med hjärtat pumpande, samt gin och tonicen utblandat med ett par procent blod skenande i mina vener och sade att jag var beredd att vänta så länge som det behövdes. Jag kollade på klockan.

– Schlika på bara, fan!, sade jag gentleman ut i fingerspetsarna.

Jag kände det som så att jag endast behövde bida min tid och göra mig så snygg som möjligt för henne så skulle alla bitar falla på plats. Jag beställde in en Screwdriver. Gin och tonicen ville ha sällskap. Jag svepte den som om den hade bråttom till ett viktigt möte någonstans och det stämde ju att de skulle mötas vid levern. Ginen och Screwdrivern.

Sedan följde jag henne till hennes hytt och pussade henne godnatt på kinden och raglade till min egen hytt, nöjd med min gentlemannamässighet men missnöjd med min förmåga att åtminstone försöka lura till mig lite sex. Helt nykter var ju hon inte och med lite lirkande hade jag säkert kunnat få till det, om inte annat ett och ett annat finger innanför hennes troskanter. Screwdrivern skakade på huvudet.

Följ den rafflande fortsättningen imorgon…

5 Replies to “Bitter…Jag? Ähhh!!! del 33”

  1. Magnus ?

    marij men visst är det ett smart move för att få folk att titta in imorgon…;)

    jag e så sur på att cliff hanger heter cliff hanger…jag borde ju vara cliff med STORA bokstäver

    mr följetong liksom;)

  2. blir inte klok på det här… När jag nu flitigt läser dina historier varje dag så måste jag vänta… Och när jag gör uppehåll på några dagar så är det så mycket att läsa att jag inte hinner med knappt. Jag är aldrig nöjd. kan du lösa mitt problem?

  3. smultronpaj men det är värre att vara på min sida…jag har poster fram till nästa århundrade men kan inte publicera mer än max 2 om dagen… extremt frustrerande att folk har andra bloggar att frekventera…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *