Kryp som hittat kryphål i systemet…

En arbetsskygg forskarkår har upptäckt över tretusen nya arter av småkryp. Om ni tittar riktigt noga så ser ni att längst fram bland dessa mikroskophangarounds så står jag också. Längst till höger. Min sägning är kom med något nytt. Jävla lallare.

Jag står i au-naturelle-duschen på landet. Mest för att jag kan det. Men även för att ledighet förpliktar. Jag noterar att grannen som vanligt står med kikaren och kollar. Man får väl bjuda på naturen under tänker jag och klär av mig.

Tre dagar utan dusch. En stekhet sol som tar sitt jobb på allvar för en gångs skull. Osande armhålor som skulle få ett treveckorslik att spritta till och med ett “för fan ta en dusch för i helvete!”, vända sig om i graven. Därför står jag näck mitt ute i skogen för att tvaga min torso. Och att frugan på ett ostenativt vis går omkring, sniffar ljudligt och muttrar “vad är ursprunget till detta stink?”

Jag tvålar in. Tar ett djupt andetag och låter iskallt vatten hitta kroppen. Det är så satans kallt så att jag för ett ögonblick tror att jag sköljer kroppen med frostat glas.

“iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii fi fan va kallt”, piper jag. Jag vet! Rätt så omanligt men det är något med vatten. Kallt vatten och manlighet går inte riktigt ihop.
“glöm inte håret också”, hör jag frugan säga.
“menar du att jag ska hälla ishavet på mitt huvud?”
“vekling”
“mkskmkds dsasd”
“sa du någe”
“jag försökte, men tänderna skallrar så”

Ny laddning schampo. Coops egna märke. 8.90 kr för 500 ml. Visar sig att man får skitmycket lödder för pengarna. Jag försvinner in i ett lödderhöljt ingemansland. Vill man var lustig skulle man kalla mig för “den lödderhöljda kullens skummis”…

…och då hör jag…

…det dovaste surr jag någonsin hört uppenbara sig runt omkring mig. Jag fyser till is. Behövdes inte mycket med tanke på det frostade vattnet. Min vana trogen i naturen viftar jag med alla kroppsdelar åt alla håll. Till o med den lille fick rycka in vifta i området kring ljumskarna. Tyvärr har han inga armar men han viftade på för pung och fosterland. Jag tror på delegering. Men denna gång är det min vänsterhand som lyckas finna surrets ursprung. Med ett:

*kvadjong!!!*

…känner jag hur backhandsidan av handen träffar något, någonting som i storlek måste vara minst lika stor som en hetsätande duva. Jag trodde ta mig fan att det var en lågt flygande blåval. Med vingar o allt. Inte så konstigt med det låga mullret i och för sig.

Vad är det för fel på de vanliga hederliga småkrypen? De flesta har vi koll på. Men nu är det någonting fel. I Sverige har vi uppehållstillstånd, passregler, schengen och en massa regleringar, som bakbinder varenda käft. Men de nya krypen skiter i det. De verkar ha funnit kryphål i systemet. Ta en vanlig humla. Stor. Klumpig och rätt svensk i sitt beteende. Humlar omkring likt katten kring het gröt. Allmänt schysst sådär, gillar inte alls att stickas. Men de nya andra generationens bin har ingen respekt för reglerna i Sverige. Att här håller vi till höger. Man sticks inte hur som helst. De kommer med bmwfart mot en och i sista sekunden väjer de undan. Till vänster! Och där står jag.

Och det värsta är att jag inte vet hur jag ska agera. Man vill ju inte verka främlingsfientlig. Speciellt inte jag. Alla har plats i landet är min åsikt. Men var kommer alla dessa gigantiskt stora getingwannabies (öh…moha liksom) ifrån? Trollsländor stora som räddningsverkets enheter? Boaormsstora larver. Vem släpper in dem? Var är myggrationsverket när man som bäst behöver dem?

Vad gör tullen på dagarna?