Glad midsommar…fuck midsommar!

*små grodorna små grodorna…*

Vem fan kom på att den ska ackompanjeras med en sjuk jävla dans och i cirkel dessutom? Och att man ska hålla främlingar i handen? Fan vet var de haft sina händer. Och den här ingenjörsandan som drar igång då gubbarna i grannskapet ska försöka samordna bygget av en ful, vind och skev jävla midsommarstång. Med precis samma approach som fotbollslandslaget “alla på bollen”.

Och landskapsdräktsivrarna sen då?

– Ja jag kommer ifrån Närke, och vill visa min dräkt!
– Ja men håll dig där då!

Och det enda man har som tröst är nubbe för att uthärda skiten. Och vadå sju blommor under huvudkudden? Snacka om att bjuda in varenda obskyr fästing och skabbiga läskiga småkryp in i huset. Och i buskarna hänger läskiga pervon och hoppas få klämma ett bröst. Själv kliver man in och kastar sig ut när man upptäcker att läpparna möter en packad vm-stache. Fy satan och hans posse.

Och maten sen då? Rå jävla firre som inte blir godare hur mycket senap eller gräddfil man än dränker den i. Och trust me…det finns inte tillräckligt mycke gräslök i landet för att dölja smaken av unken fisk. Knäckebröd som fastnar i halsen, och inte en käft i närheten som är nykter nog för att utföra heimlichmanövern. Och dessa oskalade pyttesmå jävla potatisar. Hur mättande är de? Man måste peta i sig minst 24 stycken och då kollar folk på en som om man är värsta bullemicke-mannen. Va fan jag försöker bara stilla hungern och bulla upp fettreserverna för under kvällen, ja…då ska man stå i minusgrader och grilla. Givetvis under hällregn.

Papperstallrikar som fladdrar i vinden. Plastgafflar som med ett snäpp går av och studsar upp i ögonen. Plastmuggar som dansar jitterbugg och häller ut allt innehåll. Små vindbyar som alla slåss om att överraska mig hårdast. Och regndroppar som alla är lika stora som Niagarafallet. Iskalla som norra ishavet och lika pricksäkra som en prickskytt när det gäller att träffa en i nacken. På samma jävla återkommande punkt. Jag menar hur jävla mycket vatten finns det i Universum och varför ska varenda droppe promt ta vägen förbi min nacke. Snacka om center of attention.

I fönstren på höghuset mittemot sitter mussarna tryggt bakom 3-glasfönster med varma pizzor, smutta kebabs och krispiga falafels och skakar på huvudet åt oss. Jag skakar på huvudet jag med men i ren och skär frustration över att jag ska genomlida detta varenda jävla år.

– Men Steffe vi e ju svenskar!
– Nä vi e bara korkade!
– Men det är en tradition!
– Det är det att sitta inomhus också!
– Nu e du sådär igen!
– Kan bero på att min genomfrusna attityd har fått nog!

Och vad är det egentligen vi firar? Jo att dagarna blir kortare…

Tjena lena, vad är det att fira?

Och idag är det 38 plusgrader, sol vart man än tittar, inte ett moln så långt ögat kan nå. Ungefär som om Universum ville säga mig något.

Well fuck you to liksom!