1 stor stark= 170 kr

Inte nog med att vi taxas till döds, från den första månaden av livet.

barnbidrag – skattas
studiebidrag – skattas
lön – skattas
sjukpenning – skattas
pension- skattas

När man försöker få en smutt kväll efter en lång jävla arbetsvecka, och vill försöka glömma den livslånga utsugning ovan man är föremål för händer:

Jag ställer mig i en sur kö, och efter en evighet av förnedrande köglidningar av lowlifes som tror att de är med för att neanderthalaren i dörren släpper in dem före alla andra, kommer så den kritiska punkten för kvällen. Kommer man in eller inte. Efter en granskning från nämnde dörrvakt nedlåter han sig till att släppa in en.

Lyckan är gjord… eller är den?

Nåväl. Jag släpper ut en ljudlös suck. Här ska drickas öl i floder. Stor stark, Liten stark, Mammut stark, Lätt stark, medum stark. Inte så värst stark…. ja ni fattar att man är en öldrickare av rang.

Vad händer? Jo det sitter en liten tjej, knappt en tvärhand hög och vill ha pengar för att jag skall in och spendera mina surt skattade pengar på deras jävla skitställe. Nåväl har man stått i förnedringskön i en timme så kan man väl hosta upp 100 spänn då. Visst gör det ont men va fan…ölen hägrar. Och dimman likaså.

OCH SÅ FÅR MAN EN STÄMPEL PÅ HANDLEDEN…va fan är jag 13 år, okysst och på gården? Och är stygge Sigge här ikväll?

Next checkpoint är förstås garderoben. 20 spänn ska de ha. Det är bara att gilla läget och dega upp ytterligare.

Till slut lyckas jag hitta fram till baren – efter att ha krockat med varenda idiot i galaxen som inte vet hur man ska uppföra sig i social interaktion med andra människor. Kläderna är blöta efter alla ölstänk, svettig under armarna av undertryckt raseri, på gränsen till ett nervöst sammanbrott, och inte så långt ifrån att förlika sig med M.Douglas i Falling Down.

Efter en livslång väntan på att får döddansaren i barens uppmärksamhet, lyckas man få kötthuvudet att förstå att man vill ha en stor stark. Hur svårt skall ett pekfinger i luften vara att tolka i denna kontext?

Pladäng! Slänger han upp ett i kanterna naggat ölglas. Givetvis stänker det öl över hela baren. Lyckas dock bara med bedriften att stänka över mig. Det verkar som om alla andra har ett osynligt skyddsfält, eller så är de bara för fulla för att märka det. Det rinner bira längs med kanten, ner på mina moccaskor. Italienska. Köpta i Madrid. Glaset innehåller mer skum än öl. När man ber om en servett himlar ölupphällaren mot en. Jag himlar tillbaka, vilket resulterar i att man får en skrynklig servett som är lika stor som ett frimärke.

Och sedan kommer den ultimata förnedingen. Han vill ha 50 spänn för ölen.

Så:
100 kr entre
20 kr garderob
50 spänn för biran
—
170 kronor för en jävla öl.

Jag letar efter plånboken och inser att shit oxå pluskan ligger kvar i jackan som de avtvingade mig. Meddelst komplicerat teckenspråk och vrål över nejderna volym – lyckas jag få bartendern att förstå att jag ska hämta deg. BRB så att säga.

Efter ytterligare en eon av väntan och kamp på liv och död vid garderoben, lyckas man få sengångarna att hämta jackan för att man ska ta ut sin plånbok.

Enters: nästa förnedring:

DE VILL HA 10 KR för att JAG SKA HÄMTA UT MINA PENGAR FRÅN MIN JACKA SOM DE TVINGADE MIG ATT HÄNGA IN FÖR 20 KR (in the first place),

summa sumarum
100 kr entre
20 kr garderob
50 kr bira
10 kr för att hämta mina pengar…
—-
180 kronor för en öl!

När ska de börja ta betalt för att jag GÅR ut från stället. Jag har ju andats luften, slitit på bardisken, slösat med servetterna och förmodar jag gett personalen mardrömmar – det borde väl kosta något?

Fan vi är rökta hela tiden!

Inspirerat av El Mango