Jag hatar när min mage mullrar för sig självt. Hatar är ju ett så rätt starkt ord…jag menar nog ogillar skarpt. Speciellt när den gör det i tysta sammahang. Ni vet i ett knäpptyst konferensrum. När det är sådär tyst så att tystnaden nästan ber om ursäkt för den tryckande stämningen. Men magen bullrar på….