Sugbloggen

Fan ta Lazlo och hans fina middagsbjudningar. Här står jag framför spegeln och försöker se ut som om jag tillhör överklassen, vilket är ungefär lika naturligt som att se en giraff på skridskor. Skjortan ser ut som om den har överlevt tredje världskriget (eller åtminstone ett par rundor i tvättmaskinen med frugans röda strumpor), och…

Häromdagen satt jag och väntade på en taxi som inte dök upp. Tiden gick, livet gled förbi, och när klockan passerat den avtalade tiden med 12 minuter och 43 sekunder ringde jag bolaget. – Taxibolagsvädret, hur kan jag hjälpa er?– Taxibolagsvädret? Har ni expanderat verksamheten?– Eh, nej, Taxibolagsservice, sa rösten och harklade sig.– Jag väntar…

Jag står framför kakfatet på jobbet. En jäkla kladdkaka mörk som synden själv stirrar på mig som om den ville säga “Ta mig… om du törs”. Sista biten. Den där som ingen vill ta. Den där som får folk att tro att man är en självcentrerad girig egoist som inte tänker på andra. Ja, den…

Fan vad jag hatar att vara Någon. Den där jävla Någon som alla snackar om. Som alla skyller på. Som borde ha vetat bättre. Som borde ha fixat, åtgärdat, kontrollerat, säkrat. Jag satt och lyssnade på två skitnödiga chefer igår. Nånstans i ett konferensrum på tredje våningen, på ett företag där jag varken jobbar eller…

Det började en helt vanlig måndag. Eller ja, vanlig och vanlig. Det finns inga vanliga måndagar på ett kontor där folk springer omkring med powerpointpresentationer som om de vore heliga skrifter och där ordet “synergieffekter” används oftare än “god morgon”. Men ändå. Det var en sådan där måndag när man står och väntar på hissen…

Jag hade för mig att tiden skulle gå sakta på mötet men det här var ju för fan snäppet över förhöjd långsamhet. Skala 1 till 10 på långsamhetsskalan låg nånstans på 267. Det börjar bli så jävla vanligt med långmöten så man borde typ ha ett möte om hur vi ska korta ned mötena. Vafan….

Eskils onsdagscroissanter är veckans höjdpunkt. Det är liksom hans grej. Hans sätt att visa att han bryr sig om oss, sitt team av trötta kodare och projektmänniskor. Han kommer alltid tidigt, går till det där fancy bageriet vid Odenplan, och levererar färska, varma croissanter till sprintmötet. Det är hans sätt att säga “ni är värda…

Lilleman kom släpandes med matteböckerna under armen och den där blicken som får en att vilja gömma sig under sängen och vägra komma fram förrän gymnasiet är över. – Pappa, kan du hjälpa mig med matten? – Klart som fan! Vad är det för något? Jag kastade ett öga på boken och kände direkt hur…

Jag stirrade på den silverfärgade Rolexklockan i skyltfönstret. Den blinkade lockande mot mig, som om den kände av min inre finansiella dignitet. Mitt sanna jag. Det rika jaget som satt inspärrat i en kropp som levde på existensminimum. – Ursäkta, vad kostar den där?, frågade jag expediten som kom ut för att torka av näs…

Kvalitetssjäl. Jag har ingen lust att ha kvar denna eminenta fullbordssjäl, främst för att den konstant driver mig till att göra saker och ting. Ständigt detta “gör det där”, “fixa det här”, “var en bättre människa”. Fan, ibland vill man bara ligga på soffan och låta dagen rinna förbi som en degig flod utan att…

Det började som en helt vanlig måndag. Jag skulle precis sätta tänderna i min första-kopp-lite-tjära-gör-gott-för-själen när mailen plingar till. ping “Hej, jag är sjuk och kommer att vara borta några dagar. Vid brådskande ärenden kontakta Steffo.” Jag spottade ut kaffet. Lelle, din jävel! Jag kände igen hans taktik. Den där “sjukan” som alltid dök upp…

Det finns inget som får mig att må så bra som när jag är på dåligt humör. Inte för att jag är en sadist eller något, men det finns något terapeutiskt i att få andra att dela min misär. Som häromdagen när jag vaknade på fel sida sängen. Bokstavligt talat. Jag hade somnat med huvudet…

– Välkommen till Ministeriet för Tid, sa Hedvig från HR och log med hela ansiktet. Ett leende som måste ha tagit år att utveckla. Jag nickade artigt och slog mig ned i den bekväma stolen. Kanske lite för bekväm. Man skulle kunna somna i den här. Vilket förmodligen var meningen. Ministeriet för Tid verkade vara…

Jag stod framför spegeln och försökte pressa in min magnifika personlighet i den alldeles för trånga kroppen som ödet i sitt oändliga oförstånd hade tilldelat mig. Fan också! Hur ska en sådan makalös personlighet som min få plats i detta mediokra skal? Det är som att försöka trycka in en elefant i en punchpralin, eller…

Fan vad jag ångrar att jag lät frugan övertala mig att följa med på detta helvete. “Det blir bra för dig”, sa hon. “Du behöver lugna ned dig”, sa hon. “Lite tystnad skulle göra dig gott”, sa hon. Jag borde ha fattat att något var fel när retreatledaren Sunshine (vilket säkert inte ens var hennes…

– Men vad är egentligen vårt uppdrag? Jag bet mig i knytnäven så hårt att jag kände smaken av blod. Lena, för så heter min “kära” kollega som fastnat i någon form av tidshål, lutade sig fram över bordet med den där blicken. Den där jävla blicken som sa att nu skulle vi få höra…

Fan vad jag hatar när naturupplevelser går åt helvete. Som den gången jag stod där på bergstoppen, tittade ut över den majestätiska dalen och fick för mig att jag skulle ropa ut ett eko. Som den urbana tvåbenting jag är hade jag aldrig testat ett riktigt bergseko. Det närmaste jag kommit var när jag ropade…

Jag kravlade mig upp på vågen med darrande ben. Efter trettio dagars helvete skulle sanningen fram. Jag hade räknat kalorier som en besatt. Jag hade jagat runt kvarteret som en galning. Jag hade druckit så mycket vatten så att jag kunde känna hur njurarna simmade omkring därinne. Och framförallt – jag hade avstått från allt…

Häromdagen fick jag för mig att jag skulle bli en bättre människa. Inte för att jag är en dålig människa, men man kan ju alltid förbättra sig. Som den vakne läsaren vet är undertecknad en man av handling och inte ord. Nåväl, kanske mer ord än handling om man ska vara ärlig, men vem fan…

Jag satt och funderade över livets stora frågor, som till exempel varför man inte kan få köpa en påse med bara rosa Ahlgrens bilar, när det knackade på dörren. Inte ett vanligt tjena-grabben-har-du-tid-en-minut- knackning utan ett dovt, frustande, nästan explosivt dunkande. – ÖPPNA! För i helvete innan jag spränger skiten! Jag gled fram till dörren,…