Det började oskyldigt. Som alla riktigt dåliga saker gör. Jag hade kommit in på kontoret med mitt vanliga missnöje över att morgonen överhuvudtaget existerade. När jag upptäckte att någon jävla lallare hade hackat sig in i kaffemaskinen och gjort något som kallades “Dirty Cappuccino”, tänkte jag:
– Låter ungefär lika aptitretande som det låter, men fan också. Kaffe är kaffe.
Första koppen var ok. Andra var rätt bra. Vid tredje koppen började jag ana oråd när koffeinet började bubbla i blodet som champagne i en skakad flaska. Vid fjärde koppen insåg jag att “Dirty” i sammanhanget inte syftade på att mjölken var lite gammal.
– Vad i helvete har ni blandat i det här? frågade jag Anni receptionen som satt och sorterade post med den där sortens koncentration som vanligtvis krävs för att desarmera bomber.
– Åh, det är den nya espressoblandningen! Tre shots espresso, dubbelt upp på koffeinet, plus lite energidryck för extra kick!
– Extra kick? Jag känner mig som en jävla kanin på metamfetamin.
Vid femte koppen började händerna skaka. Vid sjätte koppen började jag tala i tungomål. Inte bibliska tungomål, utan något som påminde om en blandning av finska och klingon med inslag av vad som lät som aggressiva djurläten. Jag kände en oemotståndligt lust att svära på alla sorters språk, men nöjde mig med att muttra:
– Helvetes jävla fan skit. Ett nytt fuck-upmöte igen. Fuckin shit och fancoulo!
Första projektmötet var med ekonomiavdelningen. Jag sparkade upp dörren som en koffeinpudrad kanonkula och ställde mig mitt i rummet.
– GOJÄVLAMORRON ALLESAMMANS! FANTASTISK JÄVLA DAG ATT GÖRA EN SATANS MASSA PENGAR VA?
Ekonomichefen Svensson gav mig en blick som om jag precis hade tagit av mig skorna och börjat äta dem.
– Eh… Stefan? Allt bra?
– BRA? JÄVLA BRA JA! BUDGET! SIFFROR! EXCEL! LÅÅÅÅÅÅNGSIKTIGA PROGNOSER! HAR VI RÄKNAT IN INFLATIONEN I MARS 2027 I VÅRA KALKYLER?
– Det… det är bara januari 2025…
– PRECIS! VI ÄR EFTER REDAN! HELVETES JÄVLA KORTSIKTIGA TÄNKANDE!
Jag började springa runt bordet medan jag gestikulerade som en italiensk trafikpolis i panik.
– VI BEHÖVER EN SWOT-ANALYS PÅ VÅRA SWOT-ANALYSER! META-SWOT! DUBBEL-META-SWOT!
– Stefan, kanske du ska…
– OCH VARFÖR HAR VI INTE INVESTERAT I BITCOINS ÄNNU? ELLER DOGECOIN? ELLER… FINNS DET NÅGON COIN SOM HETER KOFFEINCOIN? VI STARTAR EN!
Vid det laget hade hela ekonomiavdelningen samma ansiktsuttryck som en flock getter som plötsligt konfronterats med kvantfysik.
Andra mötet var med designteamet. Jag kom rusandes in som en koffeinindränkt tornado.
– KREATIVITET! FÄRGER! FORMER! ESTETIK! HAR NI FUNDERAT PÅ ATT ALLT VI GÖR EGENTLIGEN ÄR EN SATANS HELEVETS JÄVLA REKTANGLAR?
Amanda, vår designguru tittade upp från sin skiss.
– Rektanglar?
– REKTANGLAR! DATORER! TELEFONER! BORD! FÖNSTER! VI LEVER I EN REKTANGULÄR VÄRLD! VI ÄR FÅNGAR I GEOMETRIN!
Jag började rita cirklar i luften med båda händerna samtidigt.
– VI BEHÖVER RUNDARE SAKER! TRIANGULÄRA SAKER! DODEKAEDRISKA SAKER! VAD ÄR EN DODEKADER EGENTLIGEN? SPELAR INGEN ROLL! VI DESIGNAR EN!
– Stefan, du svettas rätt mycket…
– SVETT ÄR BARA KROPPENS SÄTT ATT KOMMUNICERA PASSION! PASSIONSSVETT! VI BORDE FLASKA DET! “EAU DE KOFFEIN” – EN PARFYM FÖR DEN MODERNA STRESSADE JÄVLA MÄNNISKAN!
Tredje mötet var med HR. Det var där det verkligen gick åt skogen.
– Stefan, vi har fått några… klagomål, sa Anna försiktigt.
– KLAGOMÅL? VAFAN HAR FOLK ATT KLAGA PÅ? JAG HAR BARA FÖRSÖKT GÖRA ALLA GLADA!
– Jo, men när du skrek “ARBETSGLÄDJE, MOTHERFUCKERS!” mitt under Kalles presentation om pensionsavtalen så…
– JAG FÖRSÖKTE BARA PEPPA! MOTIVERA! VAD ÄR FEL PÅ LITE PASSION?
– Och när du kallade Margareta för “en arbetsplatsens svartvita skata med dålig attityd och ännu sämre kaffebryggningsteknik”…
– KONSTRUKTIV KRITIK! HON BRYGGGER KAFFE SOM OM HON FÖRSÖKER TORTERA KOFFEINET TILL UNDERKASTELSE!
– Och när du sa till IT-avdelningen att deras “tekniska kompetens är som en pingpongboll i en urna – rund, ihålig och totalt värdelös i rätt sammanhang”…
Det var då koffeinet började ebba ut. Som en gigantisk våg som drar sig tillbaka och lämnar bara sand, snäckor och förödelse.
– Åh… shit. Sa jag verkligen det?
– Det och mycket mer. Du jämförde också vår nya praktikant med “en förvirrad pingvin på diskotek – utan riktning, utan rytm och helt klart på fel ställe.”
Jag sjönk ned i stolen som en punkterad ballong.
– Dirty Cappuccino, muttrade jag svagt.
– Vad sa du?
– Inget. Ingenting alls. Kan jag… kan jag få en vanlig kaffe? Utan extra… extra någonting?
Nästa dag fanns det en lapp på kaffemaskinen: “OBS! Dirty Cappuccino innehåller extremt höga halter koffein. Max 1 kopp per dag. Per vecka. Möjligen per månad. Ta ansvar för er själva, för helvete. /Ledningen”
Jag höll mig till vatten i en vecka. Vatten och ödmjukhet.