Livstider

Läste häromdagen om någon som hade fått 10 livstidsstraff i Staterna. Typ han skulle göra 1000 år i fängelset. 1000 jävla år. Fan på den tiden hinner man läsa rätt många böcker av fängelsebibblans utbud, kanske hinner man för en gångs skull läsa ut hela serien Hemliga Femman. Och borsta toalettstolar.

Om han skötte sig så skulle domaren överväga att sänka straffet en aning. Kanske skulle han kunna halvera strafet så att det bara blev 5 livstid. Typ 500 år, givet att brottslingen om han lyckades komma tillbaka alla 5 gångerna skulle lyckas leva i hundra år varje gång.

Wtf?

Skulle sådant här hända mig, skulle jag sätta mig ned i ett hörn och självdö efter några dagar bara för att lura det korkade systemet och den korkade domaren som inte har bättre omdöme än att dela ut sådana här omöjliga straff. Alternativ två är att göra en deal med Ärkegabriel och smyga tillbaka som Stefanie tha Bomb. Hitta mig om ni kan era jävla lallare. Vad förväntar sig domaren av mig vid dödsbädden?

– Ja du Stefan. Du har inte mycket kvar nu
– Uh…åh…mghhh, lyckas jag pressa fram mellan dödsryckningarna.
– Jag förväntar mig att du kommer tillbaka hit och anmäler dig. Tar ditt straff och är en god samhällsmedborgare.
– Uh…sug min balle på …uh…gh..tvären…
– Det var det värsta!
– *pip*__________________

Det är lite buddism över detta med flera liv, bara med den skillnaden att emedan buddisterna är av åsikten att du kan stiga i graderna mellan olika livcykler och har en rätt så soft syn på “Visst var det dumt att mosa myran förra gången det begav men se det som en lektion. Nu kanske du har lärt dig någonting av detta“, så kickar västvärlden som vanligt in med en horribel vantolkning av liv efter döden och straffar personer in i nästa liv. Och förväntar sig att man gillandes läget ska komma tillbaka hit. Skulle inte tro det.

– Tjena e det det här man kallar livet?
– In i fängelset med dig!
– Va?
– Vi vet vad du gjorde förra gången!
– Men det var inte jag
– Jo då. Du har tre livstidstraff kvar
– Men…
– Se så. Sluta förhala nu…direkt in i fängelset utan att passera gå.

Som utomstående betraktare av rättsväsendet och en smula magstarka domar funderar jag över om det inte är någon som driver med mig. Ska inte advokater, jurister, domare och lagtextbokshängare vara utbildade? Ser de inte själva det orimliga i att döma någon till “tripple life”?

Och hur definerar man livstid? Skulle jag hamna i detta skulle jag begå harakiri inom loppet av en vecka varenda gång jag kom tillbaka och efter 5 harakirisar är man homefree liksom. Eller finns det klauser som säger att livstid är minst 50 år och max 100 år.?Vad händer om jag blir 110 år? Får jag avdrag på nästa livtidsdom? I rättvisans namn borde det vara så.  Rent teoretiskt skulle man kunna bränna av 5 livstider på under hundra år. Skulle inte det sticka i ögonen på de andra livstidsdömda om man kunde kringå systemet så här enkelt. Hur rättvist är detta? Och kan det vara så att självmord i det här läget kan anses som förhindrande av rättvisans gång och att det i sig självt är en ny grund för att lägga på några livstider till. Moment 22 in absurdum…

Och vad skulle hända om man misskötte sig i fängelset. Är hotet om att jag kan tilldömas ytterligar 5 livstiddomar avskräckande? Skrattretande ja…men avskräckande?

– Steffo, slut jiddra. Plocka upp gruset!
– Fuck you!
– Fuck you? Det här kommer att rapporteras till fängelseledningen och de kommer att ge dig 5 år till.
– Fuck you och fuck dem!!!
– Skyll dig själv!

Nä man borde ta mig fan döma dömarna till livstid titt av alla avsnitt av Lagens Änglar…