Jävla äppelbitsjävel!
Som de flesta vet vurmar undertecknad för mat i ädel form. Och vet ni inte det så är ni a) inte uppmärksamma, b) jag otydlig eller c) en kombination av b o c. När jag säger ädel menas chips, ponfritt, korv o hamburgare som är tha shit som får min motor att rulla med en jämn och fin takt. Men eftersom forskarkåren har påvisat att även solen har fläckar så måste det i rakt nedstigande led även gälla mig.
I min stegräknariver och fåfänga kamp att hålla midjan skjortbar fick jag för mig igår på väg från jobbet att jag skulle smaska på ett äpple på väg ned till tunnelbanan. Allt enligt devisen och nya kontorspolycin att vi är vad vi äter – vilket har resulterat i att kanelbullskontot har fått stryka på foten för fruktkontot.
Sagt och gjort. Suger tag i något grönt och runt, stoppar det i munnen samtidigt som jag kliver in i hissen. Kollar mig själv i spegeln tuggandes sidledes och känner mig precis så friskhurtig som man ska ätandes nyttiga saker från växtriket. Tar en ny tugga och kliver ut från hissen tretton våningar senare hostandes och med tårar i ögonen. Bannandes all jävla äpplen med start från det Eva petade i sig. Fan hade man koll på sin bibel borde jag ha anat oråd redan vid den först tuggan.
Vad hade hänt?
I en hiss kan man väl inte bli osams med ett nyttigt äpple tänker säkert en del med allt för höga c-vitaminsvärden bland sugoholicerna.
Kan man inte?
Trust me!
Skitenkelt.
Häng med…i min iver att få i mig så mycket äpple som möjligt tog jag nämnligen en gigantisk tugga. Fy fy i äppelätarkretsar har jag googlat upp. Den stora tuggan gjorde att jag var tungen att ta en paus mitt i tuggandet med vidöppen käft, och det vi alla att man inte kan gå utan luft hur länge som helst, så mitt i allt detta var jag tvungen att insupa en försvarlig mängd luft, vilket resulterade i att en liten bit äpple lossnade och for in i luftstrupen på mig. Och parkerade snett bakom vänster luftstrupekrökning.
Nu ser ni kanske den mentala bilden av en ung man i sina bästa år kippandes efter luft, ramlandes ut ur hissen, svärandes dova eder, hyttandes med en näve medan den andra näven försöker köra en heimlich på mig självt. Blå i ansiktet. Så blå så att färgen som har defaultcopyright ororar sig för att bli stämd för varumärkesintrång. Men det är inte hela bilden. Adda till detta en publik som storögt tittar på och ni förstår att förutom våndan att dö en hastig död så multiplicerades upplevelsen med en faktor på minst 10 då snygga brudar stod och kollade på. Samt att mitt cool försvann bort som en droppe på en hal gås.
Och all denna fördumjukelse bara för att leva hälsosammare och få ett längre liv. Visst tjena säger jag. Jag kommer från och med nu att ha ett konstant lager av OLWs alla produkter i ett låst skåp på jobbet. Kollegorna kan smaska grönt. I dont give a fuck så länge jag har mitt chpis. Dessutom, om ödet har beslutat att jag ska lämna den här världen medelst otuggbar bit i halsen så ska jag i alla fall se till att det blir med en smak av dill eller sourcream.
Livin large, die lycklig…
Andra bloggar om äpple, frisk, cool, chips, sugbloggen, hiss, friskvård, cool
Det finns några tråkiga individer som påstår att undertecknad är en tråkig figur som letar upp tråkiga ämnen och skriver om dem på ett tråkigt sätt. Tråkigt att en del tråkmånsar känner så men att undertecknad skulle be om ursäkt för det får man se sig om i månen efter...det är ju inte på så sätt att det inte finns andra tråkigare bloggar att hänga på.