Här har du hummern!
Jag och frugan höll på att sätta morgonfrallan med tillhörande ljummet kaffe i halsen, när den trendige morgonmarodören grattade en trisslottsvinnare i morgonteve med ovanstående fras.
Man såg att han, den nyss blivne multimiljonären höll på att kissa på sig i byxorna av upphetsning över de kalla miljonerna, tevesändningen i allmänhet som addade pulsen med 200 slag per minut och nu till det förvåningen över att en fullvuxen människa i ett teveprogram langar fram frasen ”här har du hummern!” och kastar fram näven.
På låtsatsstockholmska.
- Hummern?, sa frugan, sa han verkligen hummern?
- Hahaha. Ja han menar ju klo.
- Men vad har det med hummer att göra?
- Humrar har ju klon.
- Men är det inte bättre att säga här har du klon?
- Man kan ju tycka det.
- Ja jag tycker verkligen det!
- Men då försvinner coolhetsfaktorn!
- Hur cool är man om man sitter i morgonteve med pensionärer som ska dra en trisslott?
- Ja det förstås…
- Och vad har man för publik? Förvirrade föräldrar och pensionärer. De coola människorna lär ju ligga o slagga…
Frugan har en poäng.
Men jag undrar hur är man funtad som människa om man måste förstärka kroppsspråket med talspråket. De som säger ”här har du hummern/kardan/näven etc.” och langar fram handen underkänner ju motpartens sociala skills. Ja va fan! Man fattar väl att det är en hand som kommer fram. Och vad man ska göra med den.
I förlängningen betyder det att man kan förvänta sig en ”har har du en nickning” eller ”här har du ett skakande huvud”.
Någon gång ska jag överraska nästa idiot som gör så och greppa tag i hummern och trycka grenen emot den med ett dumt flin och sliskigt viska:
- Mmm… du har en skön klo…