Sugbloggen är landets roligaste blogg!

Som modern man av 2000 talet ingår det i ens beteende att kunna fickparkera bilen med påhookad husvagn, såga av gardinstången så att den passar till det minimala fönstret, se till att toalocket stängs ned efter användning, avancerad ballgrooming och även adekvat hygienvård. Men tro nu inte att det räcker att man blaskar sig i ansiktet med ishavstempererat vatten en gång i veckan. Oh nej då… det är far more sofistikerat än så.

Häromdagen dissade frugan min näsa och mumlade något om att den var full av poriga maskar. Att maskarna skrämde henne. En del såg rätt lömska ut och inga man kan lita på, sade hon. För tvåtusen år sedan hade jag klubbat ned henne redan vid inledande mummel om näsa, men idag går inte sådant för sig utan man skall belevat ta åt sig kritiken. Syna den i sömmarna vilket i mitt fall betydde glida fram till min vän spegeln och kolla upp.

- Men för fan min näsa har alltid sett ut så här!
- Ska vi slå vad?
- Om vad?
- Att din näsa inte alls ser ut så där och att jag kan få bort pormaskarna! Kolla på den där läskiga den rör ju på sig!
- Den är bara vänlig och vinkar. Värsta polarmasken!
- Oj så lustig man kan va. Jag kan i alla fall få bort dem!
- Hörru du får inte klämma något där!
- Klämma? Usch vad du är gross!
- Ja hur ska du då få bort dem?
- Kolla här, sade hon och drog fram ett paket med Nivealoggan på.

Jag läste manualen och sa:

- Aldrig att du får mig att ansiktsrengöra med en massa feminina skumma grejjor. Vad är next liksom? Gurka under ögonen, bomullstussar mellan tårna och stinka gott under armarnakräm? Glöm det! Det du sa ja till är ett omodifierbart paket. Jag skulle till och med vilja säga ett perfekt packat penis paket – PPPP®
- Du vågar inte va?

Och sådant går inte hem hos Steffo. Att bli kallad för fegis är näst efter kötthuve det jag avskyr mest. Med ett “ge hit då för fan” sög jag till mig paketet och körde igång.

Först skulle man blöta upp näsan, a och o i sådana här sammanhang verkade vara ljummet vatten vilket betydde en kvarts väntan på att varmvattnet skulle orka ta sig upp till oss, sedan med milda tryck applicera en liten näsformad lapp över hela snoken. Jag såg ut som en alpenbegeistrad fåntratt som skyddar näsan från solen medan resten av kroppen utsattes för strålning. Det enda som saknades var pjäxorna och en jägermeister i näven. Sedan skulle man sitta och låta verka i tio minuter.

- Hahaha du ser skitdum ut!
- Kul att det roar dig, muttrade jag.

Så här långt var det inga problem. Förutom de småskrockande läten som den bättre hälften inte kunde låta bli att leverera. Men när jag skulle ta bort lappen hade något märkligt skett. Den mjuka lilla lappen hade hårdnat och fastnat. Varför de inte kan göra kondomer i sådant material fattar jag inte. Skulle spöa skiten ur viagra och samtidigt skydda för sjukdomar. Fast utan fastningen dock.

- Men för i helvet den sitter ju fast i skinnet!
- Nej det gör den inte. Den sitter fast i din pormaskar.
- Aååååhhh…aaaaaaaiiii…!!!
- Dra bara loss den försiktigt!
- Faaaaaaaaaaaaaaaannnnn….!
- Så ja!

Och efter en eon av tid då jag befann mig i landet där man tror att näsan skiljs från kroppen lossnade till slut lapphelvetesfanskapet. Jag tror ta mig fan att en del pormaskar hade rötter som sträckte sig två generationer bakåt så att farfar förmodligen kände av pormaskrengörningen. Jag stirrade på lappen och såg till min förvåning att den var helt svart på insidan.

- Men va äckligt!
- Precis. Ser du nu?
- Vad är allt det där svarta?
- Det är dina pormaskar!
- Men en del är ju centimeterlånga! Gross!
- Jag ser det. Men kolla din näsa istället!

Och jag gjorde det. Shit! Där jag för hade en köttig bit näsa med små prickar på (som jag alltid hade förklarat som födelsemärken) fanns nu en ny näsa. Fräsch. Snygg. Skinande. Lite mindre. Rakare i ryggen. Fan den till och med konkurrerade med den begynnade flinten om vem som kunde blända mest. Vred jag upp och ned huvudet tillräckligt snabbt skulle jag slå vilket stroboskop som helst. Snabbare. Man skulle kunna kalla den för Näsa v.2.

Jag säger bara att sluta snusa, sluta röka för att kunna känna dofter? Bah! Glöm det! Plötsligt kände jag dofter som jag förr aldrig känt. Jag kunde också andas mycket bättre. Borta var det något ansträngda pipljudet när jag satt med stängd mun. Och allt som krävdes var en liten mysko lapp med lite klister på insidan.

En fråga som genast inställer sig är vilken nytta gör ansiktstvålen om jag kan dra fram poriga maskar av längder som skulle få daggmaskar att avundsjukt hoppa till? Och tänk fiskaren som skulle få det lättare att dra upp fina maskar ur jorden inför fisketuren om det fanns något likande för fiskeribranschen.

…tankar pengar.

*tänker*
din jävla idiot! om du ställer dig lite liiiite närmare så har vi nästan delad ekonomi.

*vill säga*
- backa undan för fan!

*gör*
skymmer med hela kroppen och så snabba handrörelser så att jag själv nästan blir yr och skriver givetvis in koden fel 2 ggr.

*resultat*
piiiiip. du har inte tillräckligt med deg på kontot för att ens ta ut en hundring din lallare.

*facesavear som fan*
vänder mig om till hela kön och himlar med ögonen och utbrister:
- jävla skit. ingen kontakt med banken nu igen! skitbank!

- Hälsovaldsmyndigheten tillåta inta man ta med sig i låda härifra!

Kan den sugande ursäkten bero på att de återanvänder friska, oskadade kycklingbitar i grytan. Kostnadsmedvetande på avancerad nivå. Om inte av ekonomisk karaktär så moralisk sådan. Varför slakta mer kycklingar än nödvändigt liksom? Och det nästa kund inte vet om vandringsvägen som de övermöra bitarna i hans gryta genomfört som är i klass med de indokinesiska folkvandringarna lider han inte utav.

Jag tittade på honom som om han precis hade erbjudit sig att plocka fram en kanin ur mina öron. Och inte vilken kanin som helst utan en modern stadskanin som inte backar för några helljus inte.

- Va?
- Nej inte tillåta doggibag!
- Varför inte?
- Halsavaldsmyndighten inte tillåta!
- Men att jag kan äta det här är det inga problem med menar du?
- Ja lelger i svälja!
- Svälja?
- Svälja!
- Som i svälja mat?
- Nej som i svälja fostelland!
- Ahh…Sveeeerigeee
- Ja sa ju da!
- Ja men vafan. Det är min mat. Jag har betalat för det men jag orkar inte äta upp och vill ta med mig halva maten hem i en påse och du säger att hälsovårdsmyndigheten inte tillåter det.
- Plecis!

Jag synade honom igen. Detta var en snubbe som inte skulle ge med sig. Jag förstod att han väntade på att jag skulle ge upp och lämna ifrån mig den halva portion som jag inte fick ta med mig. Och att han redan hade de kunder som skulle få mina rester i åtanke. De hade precis kommit in och satt sig ned. Typiska kyckling i sås med bambuskott beställare. Jag känner igen beställarbröder på den milda blicken. Men tji fick han. Alltså servitören. Det har var långt innan jag blev Sugstefan med hela svenska folket, men i min värld var jag sugande som kund redan i alla fall och mer behövdes inte.

- Ok!
- Du faldig. Jag duka av? Ok?
- Vänta lite, sa jag

…och…

…sög tag i sojasåsen och hällde en anselig mängd sojasås för att toppa det med sambal på den orörda kycklinggrytan och råkade stänka lite på riset.

- Om inte jag får ta med mig maten hem, ska inte någon annan få mina sorliga rester, sa jag kastade en hundring på bordet och gick ut.

Jävla skitställe!

Är det bara jag som innerligt hoppas att de inte har lika rikt innehåll som Arthur Dents handuk på hans viftningar i universum? Att de inte är det en miljard olika skumma varelser kallar hemma.

Kalla mig bortskämd, miljöfientlig eller bakteriefobiker, men känns det 2000-tal att torka munnen med en servett som 4000 personer innan mig har torkat sig om läppen med? Eller snutit den krokliknade utväxt vi kalla näsa? Och hur vet jag att en av dessa personer inte är någon som jag innerligt avskyr? Sannolikheten att det ska vara …öh Fabbe till exempel är ju befintlig. En idiot som jag gärna skulle ge en dansk skalle så att han skulle tro att han var norsk.

Och vad i består det “fina” i att erbjuda återanvända jävla tyglappar. Att de har en snygg söm och ett fruktansvärt fult emblem gör ju inte saken bättre. Någon annan har ju redan använt den.

Och vad är det som säger att just den servett jag använder inte låg på golvet några kvällar innan, under bordet tills städaren hittade den då restaurangen stängde för kvällen? Stärkelsen vittnar ju egentligen bara om att de laddat servetten med ytterligare en massa skit. Och visst finns det bakterier som inte ens svettas vid 90 graders tvätt?

Nä, jag säger engångsartiklar is the shit. Fram för pappersservetter, men inte de bladtunna historierna som den lokale korvmojsgubben hivar fram. Som är så tunna så att maneter får “fan va jag har lagt till mig” komplex.

En ny bloggenkät som Carola straffade mig med. Grrrr….Tydligen ska man skriva fem sanningar och en lögn om den här bloggens innehavare. Men det här vore inte Sugbloggen® om jag inte gjorde en egen variant på enkäten.

- Rasaren?
Jag har nästan ramlat ned i Grand Canyon . Den djupa delen.

- Jamiroqui?
Under min korta karriär som dörrvakt så nekade jag Jamiroquai tillträde till klubben med argumentet “ful snubbe i ful mössa”, tills chefen enkelvikt bad mig dra åt helvete, samtidigt som han trippelvikt ursäktade sig för Jamiroqui, med medföljande kräldjur…

- Supermodell?
Jag har modellat och fått fett uppslag i SvD iklädd endast lila tighta ( så ticghta så att ordet tight känner sig skitrymligt bara jag nämner trångheten. Sen ska vi inte ens intervjua familjenötterna vad det tyckte om det obefintliga utrymmet) badbrallor och vit japansk midjekort kimono…?

- Methodactör?
Jag krockade med Björn Gustavsson i Sjukan och adlibbade “se dig för lallare” och det sändes på riksteve.

- Seriekrockaren?
Orsakade en seriekrock i tunneln under Sveavägen. Polisen tittade på skakade på huvudet och åkte vidare med argumentet “lös det själva vi ska ta en donut och fika”.

- Stingråttan?
Gadd den highpitchade folkhemsfunkaren har i rikstäckande radio sågat mig.

Alla kan vara sanna eller så kan ingen vara sann eller så är några sanna eller så är några både sanna och osanna? Vad tror ni?

- åh kan inte vi äta soppa ikväll
- fan vilken bra ide med tanke på vädret
- eller hur
- det är därför jag älskar dig
- åh jag älskar dig också
- men jag älskar dig mest
- nä det gör du inte alls det gör jag
- näää
- jag älskar dig mest tusen gånger mer än vad du kan säga
- fan
- ahahhhhaa

Nå när den tävlingen återigen hade vunnits av undertecknad satte vi oss till bords och högg in på soppan. Skitgott. Minestrone special där special består av att när frugan inte ser på så kryddar jag upp den så att den nästan går i brygga. Vi snackar gå igenom hela hushållets kryddställ utan att utesluta en endaste krydda. Det är det som gör skillnaden mellan Findus torrsoppa och Steffos special.

Till soppan inmnundigas givetvis bröd. Och det är här det hela börja gå käpprätt åt skogen. Man tänker inte så mycket på att 8 skivor luftigt och gott lantbröd har en inneboende whipflashfunktion i sig. Man smörar på, lägger på ostskivor och kastar glatt i sig härligheten. De levande ljusen mysar till det hela och att höra hur regnet droppar på fönsterblecket förhöjer känslan av att vi två är de mest lyckliga i hela det kända universum.

Men under myset döljer sig orosmolnen. De hopar upp sig i horisonten och spänner musklerna. Ett moln står och joggar på stället medan ett annat gör några hastiga sit-ups.

Grejjen är att soppa i kombination med färskt lantbröd sväller upp i magen så att man tror att man svalt delar av Rosanne Barr. När vi forstätter att mysa i soffan med en hand på tekoppen och den andra handen intrasslad i den andres hand, pockar magen med ett lågt muller om att nu står det en ko på isen. Soppan sväller, brödbitarna sväller och man får den olustiga känslan av att man befinner sig i en för trång kropp. En kropp som man bara för en halvtimme sedan lovade att den där avgrundskänslan av hunger strax skulle vara kirrad. Kirrad med råge.

Att man aldrig lär sig.

Häromdagen fick jag för mig att trösthandla bort en feladresserad ångetsladdning. Den skulle inte alls till mig visade det sig senare utan det var grannens som hade kommit fel. Men det hjälpte ju mig inte.

En del människor drar för gardinerna, andra smaskar kanelbullar, vissa joggar medan några andra köper sig lyckliga då de känner sig nere. Till den kategorin känner jag att jag tillhör och vad var mer logiskt än att jag rasslade ned till den lokale djurhandeln och köpte mig ett stycke livs levande känguru?

Wtf, tänker delar av bloggvärlden? Och hur väl delar jag egentligen inte er uppfattning att Steffo en gång för alla mist det?

- Öh…jag skulle vilja ha ett sällskapsdjur!, sade jag till killen i rutig zebratröja.
- Javisst. En kattuggla kanske?
- Mja…något mer kul djur kanske?
- Du är deprimerad va?
- Va ! Hur fan vet du det?
- Det syns. Lång väg. Då vet jag vad det är du behöver. Finns bara en i Sverige. Det är inte en katt och inte en hund. Den kommer att ledsaga dig i livet. Kan du gissa tror du?
- Vandrande Pinne, sade jag håligt.
- Va? Skärp dig nu!
- Älg kanske?
- Vadå…så du menar att det bara finns en älg i Sverige?
- Va fan! Ser jag ut som mitt i naturen eller?
- Skärp dig. Kamma till ryggen och kom med en kvalitativ gissning. Annars säljer jag inte den till dig, sa han och lade armarna i kors. Surrealistiskt som fasen då det såg ut som om armarna bara försvann in i det randiga mönstret.

Jag funderade. Först över försäljarens attityd. Vad gav honom rätten att kaxa emot mig sådär. Inte fan var det den fula jävla zebratröjjan! Å andra sidan kanske han hade det fetaste djuret till salu som jag kunde impa polarna med och då vill man ju inte jiddra med den hand som ger mig det. Och det där med att kamma ryggen vette fan om jag kunde låta passera om inte annat utan en dräpande kommentar om att han inte alls hade fog för att tro att min puckelaktiga böjning på ryggen och framtoning inte alls berodde på en massa hår utan bara en taskig hållning. Jag bet ihop men slutade genast när amalgamet skickade iväg laddningar i käften på mig. Blundade och sa det första osannlika djur jag kunde komma på.

- Svärdfisk!
- Oj oj oj…du måste verkligen vara nere. Nej! Det du behöver är en känguru. Ja ja vet att det verkar vara lite galet, men det är å andra sidan en galen värld vi lever i och varför ska man då inte vara lite galen själv? Ge mig ett enda skäl till varför du inte ska ha en känguru.
- Öh…
- Du tror kanske att det är ett dumt djur med en överdimensionerad svans och en större pung än vad din manliga bekantskapskrets tillsammans har? Men där har du faktiskt fel! Vad tror du att känguru betyder. K. Ä. N. G. U. R. U? Tänk till och du blir medveten om detta djurs betydelse för mänskligheten!
- En känga från uru kanske?
- Jösses. Tycker någon att du är rolig? Det är ju så uppenbart! Kän står för känslor och guru för ledsagare. Med andra ord en känslo-ledsagare. Det är precis vad du behöver. Är det inte genialiskt så säg?
- Mja… känslo-ledsagare. Jag vet inte riktigt om jag tror på detta. Känns jävligt billigt. Påhittat liksom…
- Så naturen har fel och du rätt? Var det Darwin du sa att du hette?
- Nej men…
- Då så. 27000 kalla. Lägre än så kan jag inte gå, men jag skickar med en påse australiensiska ekollon. Värsta pärlan! Vi tar alla kort.

Och…ja nu har jag en känguru som brukar sitta på andra sidan köksbordet och stirra på mig när jag äter frukost. Varje gång jag kliar mig i skrevet så fnyser den till och visste jag inte bättre så skulle jag tro att den anser att jag är ynkligt utrustad när det gäller bärkittet för bären. Det enda vi två är överens om är att vi inte gillar varandra och att Ugly Betty är världens just nu coolaste låtsasperson…

…den ultimata förnedringen…

Några dagar innan Benjamin syrsas julafton var jag på huset som gud glömde (Åhlens) och julhandlade presenter till förbannelse och fick en bibba presentcheckar som jag tänkte använda under mellandagsrean. Sagt och gjort. Tar mig hela jävla vägen till denna skitbutik och upptäcker att de har rea på allt i hela butiken utom på tygavdelningen.

Varför är det alltid så att butiker alltid har rea på antingen sådant jag inte behöver, eller så har de rea på sådant jag redan har eller när det gäller kläder storlekar som inte klär mig? Bara för några dagar sedan såg jag en skobuktik som reade ut alla skor med 70 % rabatt. När jag läste det finstilta visade det sig gälla skor från stl 47 och uppåt. De tyckte att de var smarta men jag var smartare då det visade sig vara skitlätt att byta storlekslapparna så att jag fick ett par schyssta 42:or för reapriset. Moahahahäää på er era jävla lallare!

Nåväl, eftersom jag hade rabattkupongerna (för de med fiskyngelshjärna som lätt förvirras av sidospår så är vi nu tillbaka vid Åhlens) så spelade det ingen roll tänkte jag och måttade upp 3 meter soft tyg som vi skulle ha till köksstolarna. Ställer mig i en kö som flashbackade mig till midsommarhandeln på Coop. Tuggade lite fradga över hur långsamt en kö alltid rör sig så fort jag ställer mig i den.

När det blir min tur langar jag fram varan och hokkar upp rabattkupngerna. Hade jag räknat rätt skulle jag få 50% rabatt med dessa kuponger. Då från ingenstans får expediten för sig att meddela mig om att kupongen inte gäller.

- Presentcheckerna gäller inte!
- Va? det står ju Åhlens på dem ju!
- Ja.. men de har gått ut!
- Vadå gått ut? Det är väl knappast färskvara!
- Jo titta här. Gäller fram till 26 dec!
- Du skojjar!
- Skrattar du?
- Näe…
- Dåså kolla får du se!

Jag kollade. Och ta mig fan! Kuponghelvetet gällde i en vecka. Va fan.

- Men va fan. Jag fick ju den i torsdags!
- Ja vi hade en drive för våra trogna kunder med medlemskort att de fick presentcheckar
- Men för i helvete. Ni har ju haft stängt alla jävla dagar under den tiden checken gällde.
- Inte riktigt. Vi hade faktiskt öppet igår
- Menar du att jag som är trogen kund ska komma hit igår för att utnyttja en kupong som gäller i 5 dagar varav ni har haft stängt i 4 av dem (reds anmn: tjena snygga temupsformer där…)? Driver du med mig?
- Så ere!
- Men va fan!
- Jag har inte tid med detta. Ska du ha tyget eller?
- Grrr…

Grejjen var att jag hade blivit beodrad att hämta hem tyget eftersom vi skulle klä om några stolar så mandatet ett be henne trycka upp tyget så långt upp i hierarkien så att hennes chefer skulle få sig en släng av rutig förstoppning fanns inte.

- Ja va fan!
- Har du medlemskort?

Ah…min hämnd. Tyget var jag tvungen att bära hem, men att dra bonuskortet var mitt beslut. Jag kände hur jävelskapsmotorn kickade in och att jag skulle få ge Åhlens en berömd dos av Steffohatet.

-Jag har erat jävla skitkort men, (och nu höjde jag rösten så att hela butiken skulle höra mig) DU KAN GLÖMMA ATT JAG DRAR DET FÖR ATT FÅ ICKE BEFINTLIG JÄVLA BONUS SOM RÄCKER I 15 MINUTER. GLÖM DET. KOLLA HÄR VAD JAG TYCKER OM DETTA, sa jag och rev först sönder presentkorten i små bitar framför henne och med en teatralisk gest släppte jag de sorliga resterna på disken. Skitlätt, svettades inte ens. Sedan halade jag fram Åhlenskortet och grep det med bägge händerna för att riva det i småbitar men…

… och det är det här som jag anser vara den ultimata förnedringen…

…kortfanhelvetesjävleskapet gick ju inte att riva sönder. Jag tog i för kung och fostermorsan men icke sa nicke. Det vek sig inte ens. De kan knappt bygga rymdskepp som klarar återinträdet till atmosfären men att göra oförstörbara plastkort…det är det inga problem med. Varför plastar de inte in hela jävla rymdfärjan med detta material så slipper de hålla på med keramik och backa in till jorden. Plötsligt kände jag mig som elaka vargen som står och frustar o pustar men så satans förgäves.

- Öh …har du en sax?
- Hurså?
- Kan jag låna den för att klippa sönder kortet?
- Tror du på det själv?

Och inte fan kunde jag blaima henne. Hade jag stått på den andra sidan och varit i hennes kläder hade jag stått och asflabbat, och förmodligen dragit till med “lite mer julmat än träning va?”

Ja där stod jag och vek det där jävla kortet fram och tillbaks för att mjuka upp det för att kunna riva det i två delar och kasta det på disken. Det tog minst 5 minuter och kön suckade och himlade med ögonen och att blickar utbyttes och suckar lämnade de osaliga medkonsumenterna behövde jag inga ögon i nacken för att inse.

-Så därja!, sa jag och slängde de två delade bitarna på disken. Och jag nödgas erkänna att jag svettades en smula.
- Ja ja om det gör dig lyckligare så. 352 kronor tack.

När jag kom hem sade frugan “Det här tyget är så snyggt och matchar mattan perfekt. Kostade det verkligen 352 spänn? Du drog medlemskortet va?”…

inspirerat av Danne

Personalen behöver få ledigt så vi är på spritfest hos Danne ( han med fiskbloggen).

Kom dit vettja!

…eller den ultimata förnedringen…

Några dagar innan Benjamin syrsas julafton var jag på huset som gud glömde (Åhlens) och julhandlade presenter till förbannelse och fick en bibba presentcheckar som jag tänkte använda under mellandag….

Danne har redan outat den i föregående posts kommentar…häng kvar det kommer mer…